En Inte Rumsren Blogg

2014-08-19
19:50:00

Växande ångest?
 
Nu när jag kommit upp i mogen ålder, dvs >20, har jag märkt ett konstigt fenomen hos folket omkring mig, främst hos grönisar som jag:
 
 
 
Tjugoplussare har åldersnojja
 

På tjugo bast liksom känner man döden komma närmare, tycker att man är gammal, slutar räkna födelsedagar. 
Tjugo bast. 


Felicia supersöt på femte födelsedagen...
 
Jag var med ett gäng Lisebergare igår och började prata om just detta. Det visade sig att hela sällskapet, alla födda 93 utom jag, hade haft stor ångest över att fylla 20. För det fick dem att känna sig gamla. 
 
Jag vill inte minimera någon nu. Jag fattar att det är svårt att gå från en fas till en annan, och tjugo kan ju verka som Den Ultimata Gränsen. Plötsligt börjar man betala för sjukvård. Man får inte längre köpa fritidskort. Man har ingen ursäkt för att vara arbetslös. Man förväntas ha en livsplan

Felicia och Julia har byggt ett fort av gamla stolar. 

Jag är tjugo bast, har ca 7300 mer eller mindre bra dagar i bagaget, men jag känner mig så grön. Jag har ingen koll på det man "förväntas" kunna. Jag har inga planer på att varken plugga vidare eller flytta hemifrån atm. Jag är tusen år ifrån giftemål och familj och jag och brormin kan fortfarande bråka om vem som ska ta ur diskmaskinen. Jag failade med deklarationen och jag låter fortfarande pappa laga mat och tvätta för mig. Goddamnit, för ett år sen hade jag varken koll på hur arbetsliv, kollektivavtal, pubbande, vindrickande, parmiddagar, sex eller ens tvåsamhet funkade. Jag är fortfarande så ung gällande alla dessa saker.
 
Och jag har tid. Gott om tid. Det har vi alla faktiskt.

Vissa har så bråttom att bli vuxna, att ha livet i ordning. Men som jag ser det kommer vi ha hela livet på oss att leva i ordning. Det kan man lika väl börja med när man är 50 som när man är 25. Risken med att leva i ordning kanske är att man missar allt det häftiga oväntade som gömmer sig i oordningen? Jag vet inte, som sagt, jag har inte varit där än. Men jag har inte bråttom att komma dit heller. 

Felicia och pappa på den tiden pappa hade både hår och mustach....
 
Som jag ser det är jag bara tjugo. Det är hela fem år tills jag är tjugofem, och vem anser helt allvarligt att en tjugofemåring är gammal? Man är bara HALVVÄGS till femtio. Tänk på allt du redan hunnit göra, och upp till sju år av de åren du redan har kommer du inte ihåg så mycket av. De senaste fem åren har jag förändrats så mycket att jag knappt känner igen mig själv i den tjejen som bodde i min kropp då. Och antagligen kommer jag känna något liknande när jag till slut fyller tjugofem. Jag kommer ha hunnit göra så mycket på vägen. 

Felicia femton med grava ätstörningar och fejkat "leende" 
 
Sen är varje år, till och med varje dag, ett steg längre bort från helvetet som är tonåren. Jag blir säkrare varje dag. Jag lär mig mer om mig själv varje dag. Det är mer värt än något annat. Jag tänker inte att min ålder är något som hindrar mig från att göra allt jag vill. Det är snarare något som hjälper mig att se saker från ett klokare perspektiv. Jag är inte för gammal för att göra precis det jag vill just nu. Det kommer jag inte vara om tio år heller.


Jag vägrar låta min ålder vara ett hinder för någonting.
Framförallt tänker jag inte hindra den från att uppskatta tiden jag är i just nu. 


 
 
 
...Tänkte bara säga det. 

 

2014-08-14
18:57:00

Najs och Bajs
 
Totally dags för en hot eller not lista. Den här bloggen börjar ju sakna stil. Är ni redo? Bra, för det är inte jag. Vilket ni kommer märka när ni läser.
 


 
BAJS
 
 

...Att behöva ladda mobilen varje natt. Jag menar, VARJE NATT. Vad är det för grej jag fått egentligen, det verkar ju till och med som om jag kan surfa på den... 
 
 
 
...ATT DISNEY HIDDEN WORLDS SKA LÄGGA NER. Adjö timmar av asocialitet framför datorn (Faaast.. så var det ju inte så för.. SIms finns ju fortfarande.), Adjö besattheten att bara klara av nästa bana också snälla snälla Sju sen kan vi käka?  Adjö alla irritationsbrev jag får om att sluta bjuda in folk till det här fantastiska spelet. Adjö du sköna nya värld. Mitt liv är slut. 
 
 
 
...Att folk fortfarande är helt inkompetenta och glömmer hjärnan på något töntigt ställe så fort det är dags att gå till Liseberg. Och på tal om det...
 
 

 
... Att sitta själv i gastenkassan tills stängning (= mörkt) när de här äcklona går förbi. Ja jag fattar, ni är superduktiga, men jag har fan inte bett om lite extra spänning i mitt liv tack. Det räcker så väl med att jag har gått över från Pepsi max till Cola Zero. (Publiken flämtar förfärat

... Och som vanligt, PK-ismen. Näfan. Sköt dig själv och låt andra ha grodor i munnen om de vill. 

 

 Däremot, 
 
 
NAJS




...Att läsa riktiga böcker. Läsplattor och sånt skraffs i all ära - nä förresten jag vet inget om sånt - men jag älskar att sitta med min egen pocketbok på bussen och gå in i min egen, eller rättare sagt någon annans, värld en stund. Lovely. 


Denna har jag läst nyligen. Varmt rekommenderad! 
 
 
... DISNEYLAND I OKTOBER! 
Med farsgubben min. Längtar så! 

 
 
... Och på tal om det, farsgubben har rakat av sig mördarsnigeln han hade på överläppen: 
 


... Att ha någon att krypa upp hos. (Eller till posade bilder med filter, det funkar ju också...)  


 
 
... och för att gå från djup till djupare: Ögonfransförlängning. Brukar vara emot artificell skönhet. Men... de var på rea. 
 
 
 
 
Det var väl alla fina och mindre fina bilder jag hade att bjuda på idag. Hare fint i den sista sommarvärmen (?)
 
 
 

2014-08-09
18:55:00

Saker värda att fira
 
Vet inte hur det började, men plötsligt var jag mitt i en full-in-nostalgitripp á la Facebook. 
Det roliga är att... jag brukar titta på de bilderna, återuppleva de minnena, med stor sorg. Det var en sjukt jobbig tid, åren mellan tolv till arton. 

Men nu när jag tittar på bilderna ser jag inte ögonblicken av sorg, jag ser alla bra stunder. Jag ser alla leenden, både fejkade och riktiga, som i sig behövdes för att fortsätta framåt. 
 


 


 

 
 
 
Jag ser de stunder i lycka då jag kunde slita mig från ätstörningar och depression och bara vara som "alla andra". 









Jag ser på mina smala armar, mitt skarpa käklinje, utan att känna avund för att jag inte är så smal nu.


 


Jag ser alla dumma upptåg vi gjorde. 
 
 

 

 


 
 
 
Framför allt ser jag väl all kärlek som jag hade så så svårt att ta in då. Men som fanns där hela tiden. 

 
 
 


 


 
 
Så ni får ursäkta ett inlägg i sentimentalitetens tecken, men ibland bara måste man. Jag är glad varje dag för hur långt jag har kommit, att varje dag är en dag längre bort från helvetet i tonåren. Och det är värt att fira. 
 
Om så bara genom att skriva om det. 
 

2014-08-08
09:47:51

Motsatsen till Crazy bananas
 
Det var en god natt och det ser ut att bli en god morgon. Sju tryckte mig närmare hela natten - vilket han såklart förnekar när vi vaknar. Och nu sitter jag och spelar.... Sims och äter pannkakor och förbereder mig på dagens jobb som slutar vid 21.30... Kunde varit värre. Som imorgon. 
 
Vad bloggar man ens om nu för tiden? Varje dag är likadan, mer eller mindre. Jag har inte så mycket energi att göra varken det ena eller det andra, så jag driver mest omkring, sätter på åkpass och spelar sims. Dricker läsk. You know the drill. (Och alla som har sett Megamind får automatiskt upp tanken "OH NO, NOT THE DRILL") 
 

 
 
Jag är väl två ministeg mer på väg bort härifrån i alla fall. Jag har tänkt mig galen på vart och hur och när. Nu kanske jag vet, lite mer i alla fall. Det finns så mycket jag vill göra, så lite jag orkar just nu. Jag vill i ärlighetens namn bara vara ledig ett tag, hitta energin igen. Men så länge jag inte mår dåligt ska jag inte klaga. Livet är, om än lite segt, helt underbart. 
- Det trodde jag knappt själv jag skulle säga, någonsin. Vilket bara bevisar att det finns hopp för de mest hopplösa fall. 
 
 
...
 
 
 
Behöver ni mig - leta här: 
 
 
Hare! Och kom ihäg: sväng inte förbi Liseberg på tisdagar eller lördagar för det är crazy bananas där då. Seriously, You do NOT want to see it
 
 
Puss hej! 
 
 

2014-07-19
21:45:47

Dagens Citat
 
 
Sju: Jag ska bara svänga ner till Hemköp och köpa något att äta... Något nyttigt... Typ bacon! 
 
 

2014-07-19
20:59:00

Äntligen!
 
Vad har hänt det senaste? Dagarna flyter in i varandra. Som de sig bör på sommaren. 
 
¤ Jag har börjat läsa och köpa böcker. Det är en speciell känsla att sitta med en egen, ny pocket på spårvagnen på väg till Liseberg. Känslan av att jag kan gå tillbaka till just det där stycket, det som var så himla bra, när jag vill. Att jag får skriva i marginalen. Att jag får ha dem att samla damm i bokhyllan. 
 
¤ Jag har, med Roomp-AH som kompanjon, försökt göra caramellpopcorn. 
 

...Vi lämnar det där. 
OBS! Egengooglad bild! 
 
 
¤ Jag har fått mens. 
Alltså inte första gången eller så. Men jag fick det här om dagen, och kanske viktigare, jag fick MENSVÄRK på köpet. Så det som retas med mig de närmsta dagarna kommer bli bitna i armen/något värre ställe.... 


 
 
¤ Jag har framtidsfunderat. Och framtidskommitfram. Blivit besviken, börjat om igen, gjort om, justerat, gjort bättre. Vad jag inte har gjort som jag däremot skulle behöva göra är en lista på ALLT jag vill, så jag får lite översikt. 
 
 
¤ Jag har INTE bloggat, men jag har skrivit. Aldrig förr har jag hållt fokus på samma berättelse så länge, jag tror inte ens jag klarat av att skriva ett kapitel innan. Nu sitter jag med en "saga" på 32 sidor och känner mig både livrädd för att tappa inspirationen och oövervinnerlig på samma gång. Kanske är det äntligen, äntligen dags. 
 
 
¤ Jag har lämnat en kär, kär gammal vän, som har funnits för mig i vått och torrt ända sen högstadiet. Men vad ska jag säga? Ibland måste man gå vidare... 
 
 
¤ Och jag har klippt mig. Ritsch ratch filibombombom över hela jävla håret. Färgade det klimakterierött när jag ändå höll på. Nu är det tillbaka till flupsiga kläder så att jag inte ser ut som en man. För visst är det bara klänningen som skiljer en tjej med kort hår från en kille, eller? 


(See what I did there? I putted in an old bild so you couldn't see my ny frisyr. Pretty sneeaky haaaaa?!?) 
 
 
 
¤ Jag har tröttnat på Liseberg en dag. Jag har kommit tillbaka och haft den roligaste dagen i mitt liv den nästa. Men jag har räknat och insett att jag inte haft en månads ledighet på tre år. Alltid har jag sommarjobbat. Man blir fett trött till slut. Kanske kommer den här väntade arbetslösheten lika välkommet som skatteåterbäringen.. (Som jag ännu inte har fått...............) 
I vilket fall som helst så älskar jag Liseberg mer och mer. Men jag behöver ledigt nu. Får se hur det blir med det. 
 
¤ Och sen har jag, självklart, spelat SIMS
 
 
Det här är mitt alterego, Gwensimmen. Titta så glad jag är! Jag lyser!  

Märk väl: SIMS 2. Retro is the skit. Tips från coachen
 

Aja nu har jag babblat klart. Hare! 
 
 

2014-07-01
20:49:00

Av alla idioter
 
Varför skriver jag inte? 
 
Varken texter, dikter, essäer eller noveller. Ingenting här heller. Och dagboken, den har fått tre entrys på hela juni. Jag som brukade tekna ner allt, från skiftningar i molnen till nyanser i känslopaletten. Men nu. Ingenting. 
 
Svaret är så bitterljuvt: Jag har drabbats av lycka.
Jag är plötsligt på en plats i livet då jag har allt jag behöver. Jag vaknar på morgonen och andas, aldrig i större stress än jag kan hantera, och när jag somnar sover jag utan drömmar. Lätt, som om tankarna bara virvlar, inte gnager och snurrar.

Jag och Sju är en sån där jobbig tvåsam enhet som knappt kan synas utan varandra.
Vi vaknar, vi äter, vi tränar, vi spelar dataspel, vi diskuterar buddhism, vi fikar, vi dricker kaffe, vi imiterar katter, vi brottas, vi sjunger påhittade sånger, vi skojar, vi retar varandra till vansinne, vi funderar, vi planerar, vi filosoferar, vi växer - allt tillsammans.Fan alltså. Kanske var historien om att människan egentligen var skapad med två hjärtan, två huvuden, fyra armar och fyra ben sann. Man blir inte hel förrän man hittat sin andra halva. 
 
Så Felicia fjorton år, femton år, sexton år, sjutton år, arton år, nitton år; här har du det. Svaret på hur fan man lever lyckligt i alla sina dagar. Sanningen var att det inte spelar någon egentligen roll hur man lever. Snarare vem man gör det med. 
 
 
Av alla idioter som finns är den här nog min favvo. 
 
 
 

2014-06-25
01:51:00

Vart mina pengar försvann
 
Åh. Just det. Jag har ju ett krypin här. 
 
Nu för tiden händer inte så mycket. Jag är pank, som en konsekvens på att jag och Sju spenderade några underbara dagar i London. Jag har fyllt 20, men köpte såpass mycket rolig sprit i England att jag inte har haft nöjet att besöka systemet än. Sedan jobbas det flitigt - ibland - så mycket tid för sånt där partajjande finns det ändå inte. 
 
Jag är flytande, svävande, fastnat i en bubbla skapad av sockerkick och baksmällan som kommer av för mycket sömn. Det hjälper ju också att man för en gångs skull vet vad man vill... 
 
Risken att bli för personlig, för privat, finns ju alltid med mig, därför brukar jag inte skriva om vad känslorna gäller utan bara om känslorna i sig. Så även i det här fallet: Jag har varit så framåtillbaka, så fruktansvärt kluven inför min egen inställning till allt omkring mig. Ska jag vara kvar i situationen som är nu, ska jag bryta mig loss? Och till vilken nytta? Vad fan vill jag vad fan vill jag Vad EFAN EVILL JAG?
 
Till slut bestämde jag mig för att låta beslutet komma till mig, inte stressa fram ett svar som jag inte var säker på. Och i det kom det fram automatiskt. 
 
Så senaste tidens lärdom: Ha tålamod. Saker och ting löser sig. Jag tror på det mer än någonsin. 
 
Och till er som bara kommer hit för de söta bilderna på mig;
 
 
 

Här är England i tusen pixlar. 
 
 
 
 
 

Värmde upp medan vi väntade på rummet.... 
 
 
... som såg ut typ såhär. 
 
 
Mysisen sov så sött... 
 

...vilket såklart skulle utnyttjas till fullo.... 
 
 
 
 
Vet inte om detta var det bästa med resan.... 
 
 
(Alltså Disney StoreOxford Street
 
 
 
...eller att bli av med roomservice oskulden... 
 
 
...eller det fruktansvärt goda kaffet på Costa's... 
 


 
 
...eller det faktum att jag fick min personliga BH-bärare inne på Victoria's Secret att dessutom ställa upp på den här bilden: 
 
 
...som sagt, jag vet inte. 
 
 
 
Vissa saker är väl värda att bli pank för. 
 
 
Sov gott! 
 
 

2014-05-30
23:58:00

Goaway
 
Det är DAGS nu. 
 
Här om dagen slog det mig som en jävla käftsmäll. 
 
 
 
Jag TÄNKER inte vara kvar här i januari. 
 
 
 
Jaa, jag veeet, jag har sagt det förr. Drömt högt och lågt, mest högt, mest spretigt, mest utan ramar. 
 
Men nu. 
 
Jag svär, 
 
å allra högtidligaste, 
 
att jag ska vara härifrån i januari. 
 
Jag menar 
 
lämna 
 
Sverige. 
 
Jag kommer hata mig själv för alltid om jag inte gör det. 
 
(Och, eftersom det finns en drake i glaset: älska mig själv för att jag gör det.
 
Hur? Vete katten. Söker just nu. Personer med mindre behov att bevisa sig själva har ju klarat det. Så varför skulle inte jag? 
 
 
 
 
 

2014-05-26
15:44:46

Ett slutbetyg
 
Det finns ett slut. Haha, vem hade trott det? Att jag till slut skulle få ett slutbetyg? 
Well, enligt min lilla undersökning i umgängeskretsen: Alla.
Utom jag. 

Alla betyg är inskrivna nu. Inga IG. Allt godkänt. Eller mer.
När jag, idag, insåg att allt var klarrt räknade jag ut snittet och fick fram ett resultat som började på 20....
...
 
 
20!
 
...
 
 
 
20!!!! 
 
 
 
Jag är ett förstenat WOW-face. 
 
 
 
 
Jag skulle vilja tacka mig själv när jag var 16 och ambitiös, jag skulle vilja tacka min hjärna och det faktum att Disney Hidden Worlds inte fanns när började gymnasiet, för då hade jag aldrig kunnat slita mig.
 
Sen vill jag tacka alla dessa fantastiska människor som har suttit med mig när jag pluggat, som stått ut med mina utbrott och mina sammanbrott och hjärnbrott när jag verkligen verkligen inte orkade mer, alla lärare som gett mig extratid för att kunna utnyttja min potential och till och med min rektor som ansett att jag gjort mitt bästa och aldrig tagit bort mitt studiebidrag trots att frånvaron närmade sig 50 %.... 
 
Så det finns ett slut. Till och med för mig. Hon som inte gick ut blev Hon som gick ut, fast ett år senare. 
 
Snart är det off to new adventures. Men först:
 
 
 
Studenten
 
 
På riktigt. 
 
 

2014-05-14
22:37:00

Dagens Ord
 

Ambidextri: 

Förmågan att kunna skriva med båda händerna. 



Även kallad av Sissy: Bådhänthet. 


 

SedärnejmenharmanlärtsignågotnyttpåDENHÄRbloggen?
 
 

2014-05-14
19:32:45

Vikten av att aldrig hålla sig seriöst hela vägen ut...
 
Ödet.
Detta ologiska, oförutsägbara fenomen. 
Det som jag omöjligen kan säga att jag tror på utan att tappa trovärdighet som resonabel människa. 

Och oftast kan jag inte heller med någon form av magstark säkerhet säga att jag tror på det. 
Ändå påminner det mig om sin existens
gång

på gång

på gång. 
 
 
Den senaste tiden 
- låtar som börjat spelas som ett tecken på att någon har hört ens tankebana, 
parallella händelser som skett samtidigt, utan förbestämd synkronisering, 
känslor som tagit spjärn och gett sig till känna 
i precis rätt sekund

Jag är en spacead bohem just nu. 
Men jag är också storögd, öppet fascinerad. 
En garanti på livet?
Fantastiskt. Helt fantastiskt. 


 
 

2014-05-13
21:49:33

Åh Lana
 
Senaste tidens spellista är en katastrof, både rent feministiskt och hipsteristiskt sett. Var är min självdistans, min motvilja att uppmuntra klyschor? Definitvt ingenstans. Bryr mig inte ens. Här kommer den. 

 
 

Jag älskar verkligen nummer 15 just nu. Underbar. 
 
Aja hoppas ni är någon procentsats mindre förvirrade än jag och att ni har det fruktansvärt underbart en försommarkväll i regnets tecken som denna. 
 
 

2014-05-13
13:40:44

Förändringar feat. The Wow-face
 
Ibland förändras saker snabbt.
Ett ord, en rörelse, en knall från klar himmel och plötsligt är det mesta omkring dig annorlunda. 
 
Ibland sker förändringar under längre tid.
Något byggs upp för att till slut ha växt sig så stor att det klarar av att bryta sig loss. 
 
 
Just det här ska jag prata om idag på svenska nationella talet, om vikten i att våga förändras. Temat är det otroligt uppeggande "Hur skriver man" så så himla exiting blir det inte... Men det är en bra tid att prata om förändringar.

Studenten sker om en knapp månad nu. Större förändring har jag nog aldrig upplevt, aldrig så snabbt, inte över en dag. Och så var jag hos Blonds igår och vi pratade och plötsligt förändrades bilden av framtiden. I och med våra löst uppsatta funderingar började plötsligt en plan formas framför mig, ungefär ett år framåt.

En plan
.
En kontur i diset av alla dagar jag inte fyller med skolgång. Det har inte samma form som det jag haft i huvudet, men när det nuddade luften lät det rätt. Och jag har inget annat att köra på nu för tiden än känsla. Jag känner mig som universums mest förvirrad människa - antagligen tillsammans med alla andra som tar el studentovic snart. Jag får hoppas det. Någon form av medkänsla brukar jag iaf lyckas skaka fram. Men. Bara att börja diskutera det fick mig att inse att... framtiden faktiskt har potential att bli det jag drömt om. 


 
 
Wow. 
Bara wow.
Mer wow än den fantastiskt roande Norrlands Guld reklamen. 
Och det säger ju en del. 
 

2014-05-12
17:54:47

Åh herre
 
Alltså detta. 
 
 
 

Anthem of 2014? Definitivt.