Sagan om en helt vanlig dag

Jag och Jenny är kända. Riktigt kända. Jag kan inte säga varför, men jag lovar: i vissa delar av Grönland kan vi inte ens gå utanför gatan uan att bli nerpussade av fans. Så idag bestämde vi oss för att ta det säkra före det osäkra och klä på oss i våra bästa förklädnader innan vi gick ut. Men ni vet hur media är - de kan alla knep.



I vilket fall, det var inte den historien jag skulle berätta utan det som hände efteråt. Det hela började när jag och Jenny var ute och gick i soffan. Vi träffades nämligen av en komet i huvudet och sen började allting gå galet.

   

Just då gick två snygga moppekillar förbi.



..Ooooh.



Men just då förvandlades killarna till pandor!

 

Jag och Jenny började gråta för både två insåg att vi är allergiska mot svartvitt. Självklart kom media förbi just då.

 

Snabbt som vinden tog vi på oss en förklädnad så media inte skulle känna igen oss.

 

Och media gick på det! Så efter den dagen, alltså igår, går vi allting omkring med mustasch för att slippa bli igenkända.

Till exempel blir det jättefint när man ska skicka kort. 

 
 



Efter en sådan händelserik dag blev vi så trötta att vi somnade på fläcken. Eller ja, på soffan.  



(Eller ja, vi och vi...)



Slut på sagan!

Ny doft från the Body Shop: Chocolate

Gick förbi The Body Shop häromdagen och dog nästan. Body Butter med chokladdoft? HITMERE!

Tänkte bara belysa alla om det faktum att man nu kan gå omkring och riskera att bli uppäten för att man luktar som en kladdkaka.

Happy friday trots allt

Det blev en Happy Friday, trots allt. Jag tillbringade dagen sällan mer än fyra meter från TV-soffan, somnade till Pirates of the Caribbean 4 vid lunchtid och väcktes inte förrän Sissy, Maddis och Viggo kom hem.

"BAKDAGS!" skrek dem och smidig som jag är lyckades jag listigt styra in dem på rätt spår: Brownie med chokladglasyr.

Sen spårade jag ur i Picasa, antagligen på grund av sockerkicken...








Kvällen avslutades med ett samtal från pappi (då det ingick en anekdot om hur han kom att tänka på att han borde ringa mig på grund av att han såg en avokado. True story!) och ett bittert nederlag i Alfapet.
...För Victor alltså.

Misstänker att förkylningen håller på att fräta sönder hjärncellerna (vilka?) för jag känner mig mer spårad än vanligt.


Happy Friday? MY ASS!

Med risk för att låta som en pubertal tonåring (vilket jag sååå inte är, dah!) men den här fredagen suger. Jag har inte sovit en blund för varenda gång jag försöker börjar jag nysa, snora eller snörvla och nu är klockan över 4 och mitt näsa är helt sårig av alla gånger jag snytit mig. Vafan är det här för SKIT? 



Aha. Förkylning tror jag det kallas. 






... Det suger.  


Tag - Ladybird

Jag tror - men i rädslan för "lagen om alltings jävlighet" som jag vanligtvis är slav under, vågar jag inte säga det högt riktigt riktigt än - men jag tror att

(jo, nu är det ivägskickat)


...jag tror att jag just blev klar med förra terminens filmrecension på "Cinema Paradiso" (som också kan ge mig pris för århundradets övertramp av en deadline med tanke på att den skulle varit inne till jul..) till filmkunskapen.

Det är sånna tillfällen som uttrycket YAY ME passar utmärkt.

Synd bara att klockan är alltför mycket för att fira ett "YAY ME"-moment med att springa runt i huset och upprepa de orden om och om igen tills man till och med ger väggarna tinnitus. Aja.

Här kommer en bild till från förra veckans fotosession (så att ni, även om ni skiter fullständigt i texten, kan kommentera med "Åh så fint".) (Det sista var bara en vink ;)

 

Önskar de nattugglor som, likt mig, kommer stanna uppe bara en liiiten stund till en God (vaken) Natt - och trevlig fredag förresten, 12 minuter in på veckans bästa dag. Eller?


Idag får bilder tala högre än ord



 


Tag - Delicious (Finally!)

Men skam åt den som ger sig! Självklart ska det funka när man tror man gett upp...


Well then, enjoy (det kommer i alla fall jag göra, åt bara tanken på att jag vann över blogg.se/mitt internets outhärdiga muppighet.)


aha nu funkar det


Gjord för hand med olika färgade papper, sax, lim och sånt där mojs man har runt äpplen... :)


I get the FLIPS

...Neehee...



Oh gud jag orkar inte. Har fan försökt i en halvtimme nu att på något jäkla vänster föra över bilden. Funkar det? Njet. Jag orkar inte.

Tag - Delicios

Klockan är över 12 - dvs, livsfarlig tid att vara vaken på om man har skola några timmar senare. Men har man fastnat i ett bildredigeringsprogram så har man.

Här om dagen tog jag kort på det senaste årets scrapbookverk med hjälp av min systers systemis. Det blev en fotosession med de sämsta av förutsättningar, eftersom jag hatar att ta kort med blixt och självklart var lägenheten både dåligt belyst och så var det kväll ute. Men en del bra kort blev det i alla fall, och favoriterna håller nu på att genomgå både cinemascope och 1960-tals redigering. Picasa 4, jag älskar dig.

Ett smakprov på mitt lekande med färgat papper, klister och sax.
Be mig inte att skaffa ett liv, för sorgligt nog är det precis det jag redan har ;)






Men det är det jag brinner för.

Skrik inte unge man, jag är inte blind!



Ljud. Åh vad vi måste älska dem i den här familjen. Mitt huvud håller på att sprängas i bristen på en ENDA tyst minut. Mina inälvor kommer fyllas till brädden och svälla upp i en enorm ljudexplosion om det här inte får ett SLUT SNART! 

...Okej, i ärlighetens namn gör jag en del av de ljuden själv. Typ som när sissy kör "Gissa Glee-låten"-tävling och jag ställer mig och skriker "DONT YOU WANT ME MED HUMAN LEAGUE!" (med matchande 80-tals moves till, jajjamen). Superbra låt förresten, eller vad tycker ni? 




Det här inlägget blir som allt annat på söndagar... lite halvsegt. 
Men nu ska jag iväg och tortera småbarn i den ädla konsten att bli proffstrampolinister. 
Trevlig söndag på er!

Framåt

Kanske, kanske har jag hittat en ny dröm.


COPYRIGHT JUNIBARN



Drop Dead Diva?

Eftersom det knappt är tillåtet inom bloggandets ädla regler att berätta att halva helgen har gått och det man i stora drag åstadkommit endast är sömn (och ett mycket trevligt besök från Mrs. RoompAH och en del snicksnack på telefonen med Fröken Sahlin, ni vet vilka ni är) väljer jag istället att kolla med er om ni har sett en serie som heter "Drop Dead Diva".



I USA i somras var den här i var och varannan reklampaus, men i Sverige har jag inte hört om den. Kanske för att den verkar, efter första avsnittet, liiiite i ytligaste laget?

Är det någon som följt serien som kan ge mig några rekomendationer? :)

I vilket fall, det handlar om två tjejer, varandras motpoler - den ena snygg, smal, ytlig, den andra större, (för stereotypens skull) ett matvrak, men som kompensation både smart och haj på välgörenhet - som dör samtidigt. I himlen lyckas den modelltjejen ta sig tillbaka till livet - men hamnar då i den större kvinnans kropp. Ajajaj....



Highness of smartness

JAG HAR PLUGGAT!

Och känner mig ungefär lika awesome som den här killen. 





Japp, den enda tanken med det här inlägget var att sprida min awesomness (både på andragradsekvationer och den ädla konsten att googla upp bilder som passar ens inlägg) så HEJSVEJS!

Kan du inte bli känd själv kan du ju alltid låta din unge bli det...




Förresten, såg ni TV3's "Mammor och Minimodeller" igår?
För er som svarar nej: det handlar om ett gäng mammor och deras -11 ungar som ska börja på "modellskola" och lära sig hur man blir en bättre modell.

Vi fick bland annat se en unge gå ner i split, en få sina ben rakade, en bli sminkad och göra vuxna poser och en unge som blev så arg på sin mamma under plätningen att hon sprang iväg. Låter som ett underhållningsprogram som heter duga va!

Om ni missade det kan ni kolla på TV3play, länken finns här!

Hur EN mans dröm om att bli konstnär slutade i Förintelsen

Pillade just bort vad jag först trodde var flagnad hud men sedan förstod var stelnat lim, eftersom jag suttit halva kvällen och snurrat rosor av färgat papper. Sen använde jag andra halvan till att fotografera mitt senaste lilla projekt. Vadå läxor? Andragradsekvationer? Skulle jag?! Jag ska inte bli mattematiker, jag ska bli konstnär!

På tal om det känns det som om konsten gräver sig in i mitt liv mer och mer och mer och mer och mer...
På alla de bra sätten, förstås. Som den artgeek jag är kan ni ju gissa om jag blev glad när vi på historian idag (alltid denna historia!) skulle se en film om sambandet mellan Hitlers konstintresse och hans.. ja, vad ska man kalla det? Sinnessjuka planer om att förändra världen?

Vet inte om ni redan vet det, men Hitler försökte först bli konstnär innan han blev... diktator... men han blev inte accepterad på den konstakademi han sökte in till. Han tog detta misslyckande mycket hårt och fann "tröst" i armen när han var soldat i första världskriget, vilket födde hans intresse för krig och militär makt.

Filmen betonade att Hitler såg världen som sin atelje, och människor var bara verktyg han använde för att skapa. Han hade målare längst fram på fältslagen som skulle avbilda exakt hur truppuppställningen och slaget såg ut, som om det var något magnifikt värt att bevara till kommande generationer.

"Vad jag tycker om Paris? Paris är fint, det vill jag inte jämna med marken. Det räcker med att Berlin överglänser den på alla sätt och vis."

Jag vet inte vilken grad av psykos den mannen hade, jag har inga ord att beskriva det med. Förintelsen är ett sådant ämne som fascinerar mig tack vare att jag omöjligt kan greppa hur grymt det var. Men Hitler var faktiskt en duktig målare (även om jag antagligen blir stenad för att ens tänka något sådant). För skulle ni inte hålla med mig, i alla fall om jag inte först sagt vem som målat dessa bilder?








Det är bara intressant att tänka på vad som skulle ha hänt om Hitler faktikst blivit antagen till den där konstskolan... Vad hade då stått i våra historiaböcker?

Detta är jag

Min profilbild

Junibarn

bloggar Startblogg.seBlogglista.se BlogRankers.com Nöjen Personligt bloggar
RSS 2.0