En Inte Rumsren Blogg

2014-11-26
23:57:08

En tyst minut för ett inlägg som lämnat oss
 
Ni vet när man suttit och jobbar på en målning och spiller färg över hela skiten? Eller när man skrivit i tre timmar på ett skolarbete och datorn dör utan att man hann spara? Eller ja, typ när man skrivit, fixat och lagt ner halva sin själ och ordförråd i ett blogginlägg som DOG och lämnade datorn och internet utan ett spår? 
 
TYP SÅ KÄNNS DET NU. 
 
Åh jävla fan fan! Jag som var laddad med så mycket bra energi, så många tankar och ideer. Det känns lite som om de dog med inlägget. Plötsligt ligger jag på golvet och skriker av ren frustration för att allt mitt arbete var bortkastat. Och JB kommer och försöker trösta mig men jag skriker bara åt honom för att jag är så jävla arg och frustrerad. Och ledsen. Väldigt väldigt ledsen. 
 
Kan vara den sena timmen som ger upphov till denna enorma frustration/överreaktion, eller så är det faktiskt så vanligt folk reagerar när saker och ting gör dem besvikna. Jag vet inte... det var så kul att skriva och ha ett ämne som jag brann för: att bekämpa mörkret. Vet inte. Just nu är jag inte i stånd att skriva om det men det kanske kommer. En annan dag. 
 
Just nu då? 
Jag jobbade inte idag utan sov till 14, för att sedan gå upp och ha maraton av Switched at Birth med mig själv och Pepsi Maxen. Väldigt mysig, ickeproduktiv dag. Jag tror att jag lyckades koka pasta och ta ur diskmaskin också, but that was it. Jag var bara helt jäkla färdig igår, däckade mitt i en mening och märkte inte ens att JB drog upp mig för att jag tydligen sagt att jag behöver gå på toa. Mycket märkligt. 
 
Aja, jag ska dampa klart (eventuellt springa in i väggen med huvudet före, vad nu det ska hjälpa)(nej jag skojar bara. Jag kommer antagligen bara vara en bitch tills jag somnar) på den här jävla världen och dess jävla påhitt a.k.a internet och drömma mig tillbaka till tider då vi ristade i lertavlor. 
 
GODNATT OCH FACK OFF DU JÄVLA INTERNETSIDA.
 
 

2014-11-26
23:43:33

JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA FACK
 
JAG *ÄR HELT JÄVLA FAN JÄVLA SKIT INLÄGGET STÄNGDES NER FUCKING SATANS SKIT. Men det är lugnt. Jag hade ju bara hållt på och redigerat det i två timmar. Ingen biggi liksom... FÖRUTOM ATT JAG BLIR SÅ JÄVLA FUCKED ATT JAG FÅR AIDSRYCK I HUVUDET OCH ÄR NÄRA PÅ ATT KASTA UT DATORN (som ju egentligen är oskyldig? eller? vems jävla ide var det att lägga ner internet innan jag hann spara?) GENOM FÖNSTERJÄVELN. 
 
Jag kommer att kasta bajs på någon. Jag lovar. Ge mig den skyldige så ska hen få elefantbajs i huvudet. 
 
FUUUUUUUUUUUUUUUCK. 
 

2014-11-13
22:44:00

På högvarv
 
Det har varit en av de mest intensiva veckorna i mitt liv. 
Sen jag kom hem från Paris Paris Barcelona - som "realisterna" på Liseberg så väl känner till - har det varit fullt ös medvetslös. 

 
Förra veckan var jag på möte med vikariepoolen. Där blev jag skickad på jobb samma dag, vilket såklart var lite överrumplande, men kul. Jag och en annan skulle passa barn på ett föräldramöte på en öppen förskola, men barnen uteblev och vi fick gå hem efter en kort stund. 

Morgonen efter, på onsdagen, vaknade jag av att FunkyKidz ringde. De hade blivit tipsade om mig av en kompis och frågade om jag ville komma på audition för dem för att bli gymnastiktränare för barn. 
Morgonen efter det, torsdag, ringde dem från ett event på Gothia Towers som jag sökt till medan jag var utomlands. Jag hade blivit antagen till eventet och skulle då jobba på en engelskspråkig flygkonferens kommande vecka.

Helgen som var jobbade jag två kvällar på Gardell i Lisebergshallen. Gratis föreställning är kul, kan man tycka, och många gånger skrattade jag ordentligt, men vad jag har hört betalar folk tydligen en hel del för biljetterna men efter att sett showen två gånger och få se Gardell komma ut ur en vagina och sjunga melodilösa låtar börjar jag faktiskt tycka att det hade varit bortslösade pengar... (Som Gardell själv sa: "Det är ju så roligt att ni, på första raden, har betalat 500 kr för att se upp i mitt... skrev.

 
måndagen den här veckan började eventet. I min nyinköpta kavaj infann jag mig, smått nervös, klockan 9 på morgonen i en konferenslokal och blev tilldelad en iPad och en halvtimmes genomgång av instruktioner för hur den specialgjorda appen skulle funka. Det visade sig inte vara de närmaste dagarnas problem - den riktiga utmaningen var att hålla sig stående, leende, de kommande, typ... 25 arbetstimmarna. Att sen appens viktigaste funktion krackilerade nästan samma sekund som vi började gjorde, tro det eller ej, inte saken bättre.

 
Så rullade måndag-tisdag-onsdag på, med undantag från tisdagen då jag hade en hel halvtimme på mig att byta om till nästa arbetspass som började strax efter eventet. Åter Lisebergshallen, den här gången Morrissey med ca 2000 gäster. Jag somnade nästan i bilen när Jb hämtade mig efteråt. 

 
Så idag, torsdag, tänkte jag unna mig själv att sova till kanske 10 och sen sticka iväg och vaccinera mig inför januaris långresa, köpa ny uppsättning av sminket jag glömde i Barcelona (vi vaknade 1,5 timme innan flyget gick - resan till flygplatsen var 40 minuter...) och börja kuckilura på julklappar (förvänta er inget - antingen blir allt handgjort á la dagisteckning eller paketpresent från Body Shop, eftersom jag kommer ha kort om både tid och pengar de närmsta veckorna. Så trots allt ni just läst - det är inte mig ni ska vara kompis med den här julen) men då, självklart.... ringer det. Vid kvart över 7. Vikariepoolen. Kan du vara på plats om en timme? Till 18. Tack, vi uppskattar det! Hejdå.

Så det var att snöra på sig skorna, jobba upp ett fejkat hurtigt leende och springa ut till vagnen för att möta en förskola där 3 ordinarie var sjuka och barnen sprang omkring som.. barn, och ville bli lyfta upp och ner och runt klätterställningen och det var snor och sand och kiss överallt. Som det såklart är på en förskola, men mitt batteri var kanske inte laddat fullt ut för ett sådant maraton. Trots det gick det bra och de bad mig komma tillbaka imorgon, vilket jag sa ja till - med kravet att kunna gå lite innan 14 så jag kan hinna till öppningsdagen på... just det, Liseberg

 
Jag tänkte bara ge er en statusupp - ifall ni inte redan tröttnat på att höra mig klaga/skryta/barakonstantbabbla om hur mycket jag jobbar. Men det är för en good cause. Reseloppan gnager i mig och nästa år hoppas jag kunna lämna Sverige 3 gånger, och kunna stanna borta längre under två av gångerna. Då krävs det $$$$. Och €€€€
 
 

 
 
Kul att ni fortfarande hittar hit trots så spartanskt med uppdateringar. Jag kan, som ni kan dra slutsatsen av om ni läst ovanstående, inte lova fler. Men skriva är terapeutiskt för mig, det får mig att varva ner. 
Det och Lana del Rey/Kent på högsta volym hemma hos Jb när hans päron är och dricker glüwein i Ungern. 

Det kunde, som alltid, vara betydligt värre. Hoppas ni också har det bra i höstmörkret, och om inte - Jul på Liseberg öppnar imorgon. 
 
 

Alltid något. 

   

2014-10-25
19:49:04

Barcelona
 
Jonathan sover, fastkrokad runt min fot. Nåja, dör han får han skylla sig själv. 
 
Vi har nu landat i Barcelona efter 8 underbara dagar i Paris. Fyra av dessa nätter spenderades på Magic Circus Hotel i anknytning till Disneyland, där vi åt frukostbuffé och hade ett avstånd på hela 10 m utanför hotellets portar till en shuttelbus som tog oss rakt in i Disneylandområdet. När vi inte var i någon av huvudparkerna hängde vi i Disney VillageRainforest Café eller i den enorma World of Disney, en affär med i princip allt med Disney. 
 
Jag har så mycket bilder att minnet på telefonen blivit fullt och trots extremt teknisk (tills vidare ) livskompanjon vet jag knappt hur man sätter på wifi, än mindre hur man lägger in bilder i ett blogginlägg via mobilen. Eller så är det bara uppladdningen som är för seg på sidan. I vilket fall, vill ni se bilder finns ju ett helt album på Faceboxen. 
 
Tills jag skriver igen - ha det!
 

2014-10-12
15:13:41

Reslängtan4
 
Nu. 
Nu snart. 
Nästa fredag, mer exakt. 
Då åker vi. 
 

2014-10-12
14:43:14

Alles godt in Landet Ingenting
 
Well, life's good in Neverland. 
Senaste veckan har varit full av allt det där man behöver: Sims, Once Upon A Time och restaurangbesök. Och Sju och Mini och Blondie, såklart. 

I onsdags var jag och the pv på Moon Thai. Jag brukar älska Moon Thai, för de har den BÄSTA thaimaten i gbg, jag lovar - jag har provat alldeles för många i mina dagar för att inte vara restaurangrecensent. Och så även den här gången, det var inget fel på maten. Sittplatserna däremot.... 
 

 
Yes box, de hörde "bord för två" och satte oss i... kärlekens paradis.  

 
Det var lite svårt att hålla sig för skratt. 

På torsdagen kidnappade vi Mini och rullade in henne i täcken, och krävde sedan lösensumma från hennes pojkvän. Det gick sådär. Hon såg lite för nöjd ut. 
 
 
På fredagen hade jag lyckats snappa åt mig ett extrapass på Liseberg, så där var jag då och lyssnade på Brit Floyd (tribute band till Pink Floyd, tydligen en stor grej för biljetterna gick på 500 spänn.....) och hängde in typ tjugo jackor i garderoben. Inte de jobbigaste fem timmarna i mitt liv. 

Igår var jag hemma hos Mini igen och bakade lussebullar. JAPP VI BAKAR LUSSEBULLAR I OKTOBER men förra året var det i september så no snarky comments, och sen tittade vi på nån Adam Sandler-film innan jag var tvungen att springa vidare hemåt för att möta Blondie på andralång för en sista utgång innan denna voyeur drar till Panama. Det slutar, såklart, på BK med alldeles för många fyllebilder på boobs i telefonen. Jag skonar er från dem. 
 
Och idag ska jag träffa denna lila pyttesak igen för en pardejt - vi gör sånt... - på världens bästa, och då menar jag BÄSTA, inte bara bästa thaimat, utan BÄSTA STÄLLE: Mañana, där planen är att dricka några sånna här: 
 
 
och äta lite sånt här: 
 
 
Och det kommer nog bli väldigt bra. 
 

2014-09-26
13:22:00

21 dagar kvar
 
Äter knastrig choklad (lägg den i frysen över natten = knastrig och väldigt hård choklad) och laddar inför femte sista passet på Lisebergus. Sen är jag fri att vara hur arbetslös jag vill. Huuä? Nä faktiskt inte. Ledighet kommer lägligt just nu, efter så långa och många dagar hela sommaren, och sommaren innan det, och sommaren innan det.... Och sommaren innan det också faktiskt. Det är dags att sträcka ut sig på soffan och sova ut. Sen är det ju mindre än en månad till 
 
 
och 
 
 
 
 :) 
 
Tills dess kanske jag ska jobba. Något har jag på gång ändå. Men vet inte än. Det är ganska skönt att få vara ledig frivilligt. Utan att ha ett jobb att inte gå till. Vi får se. 
 
 

2014-09-12
18:37:00

Euro(disney)trip
 
Resa bokad! 
I oktober ska jag och pappzi göra en liten tripp till mina drömmars stad. Vi ska till Centre Pompido, strosa runt i Montemarte och SJÄLVKLART åka till mitt favoritland - där vuxna människor går omkring i prinsessklänningar och det är helt okej att börja sjunga mitt på gatan. OH gohd. Det kommer bli alldeles alldeles underbart.  
 
MEN jag är ett geni. Eller, alltså, jag är i alla fall inte lika dum som jag ser ut. Eller som jag verkar. Eller så. I vilket fall som helst så insåg jag någonstans i planerandet att... jag för första gången kommer vara sysslolös den här hösten. Ingen skola, inga egentliga måsten... varför då inte stanna ett tag? Ta några dagar extra i Paris. Ha semester, njuta av livet, carpa diems liksom. 
Och sen är jag lite gayfish men jag har nog alltid i hemlighet drömt om att göra alla de här sakerna de gör på justgirlythings eller vad det heter. Alltså: pussas i toppen av Eiffeltornet, gå hand i hand längs Seine... GÅ PÅ DISNEYLAND OCH FLIPPA UR TOTALT FÖR DET KOMMER BLI DEN BÄSTA JÄKLA RESAN I MITT LIV.  
 
Typ. 
 
Så därför tar jag med mig Sju. För att jag älskar Paris. För att jag älskar honom. För att varför inte? 
Han kommer när pappa åker och så stannar vi i Montemarte några dagar, sen åker jag förhoppningsvis vidare.  Ta i trä. Men jag hoppas att det fixar sig med boende och sånt så jag kan bli någon nyans brunare.... 
 
Jag är dock fruktansvärt ambivalent över hur jag ska handskas med friheten. Ta ledigt eller börja jobba?  Extrapengar eller sovmorgon? Möjligheten att kunna träna när jag vill eller trygga rutiner? På ett sätt känner jag mig friare än någonsin - ändå spenderas vissa dagar i ångest framför soffan. Det är en konstig,  skrämmande, underbar tid jag har framför mig. Jag kan inte vänta på att se vart jag kommer hamna. 
 
Men ett tag till hittar ni på Liseberg,  tills den 5 oktober. Vi ses där!
 

2014-09-08
12:10:00

T'day I dun feel like doin aaanything
 
Åh ledighet. Jag kan gå omkring såhär hela dagen om jag vill: 
 
 
BUT I wont för nu ska jag iväg och psykologa, lämna böcker och fundera ut hur man förtidsröstar. Häshtäg:grownapp. Häshtäg:SDsgoingDOWN. Häshtäg:followmeandgetaGet
 

2014-08-23
23:42:00

Fullfjädrad idioti
 
Jag blir så in i helvete trött på teknik. Datorn, min bästa vän förutom mina andra bästa vänner, ger upp, har fått för sig att jag konstant klickar på enter, tangentbordet funkar bara på vissa bokstäver, jag kan inte använda den utan laddare... jag får aids i hjärnan. Så nu sitter jag och bloggar. På mobilen. Den här dagen svor jag ju aldrig skulle komma, ve och fasa. 
 
Dessutom är jag aidsig på jb för att han har ett liv och inte har tid att nattvandra med mig. Hatar att vara någons flickvän idag. Hatar min egen bitterhet, mitt beroende,  min oförmåga att vara utan honom. Det är ibland det som stör mig mest av allt. Vem fan är jag i min ensamhet?  
 
I brist på fler filosofiska frågor, börjar tröttna på folks idioti i allmänhet. Snälla snälla snälla sluta skylla på mig för att ni är fullständigt dumma i huvet. Ja, jag vet att det är en överdrift. Men så är jag också så jävla lack nu att jag inte orkar vara hundra procent verklighetstrogen.
 
Gonatt ha en jävligt mycket bättre dag/natt/helg/sommar-ish än jag. 
 

2014-08-19
19:50:00

Växande ångest?
 
Nu när jag kommit upp i mogen ålder, dvs >20, har jag märkt ett konstigt fenomen hos folket omkring mig, främst hos grönisar som jag:
 
 
 
Tjugoplussare har åldersnojja
 

På tjugo bast liksom känner man döden komma närmare, tycker att man är gammal, slutar räkna födelsedagar. 
Tjugo bast. 


Felicia supersöt på femte födelsedagen...
 
Jag var med ett gäng Lisebergare igår och började prata om just detta. Det visade sig att hela sällskapet, alla födda 93 utom jag, hade haft stor ångest över att fylla 20. För det fick dem att känna sig gamla. 
 
Jag vill inte minimera någon nu. Jag fattar att det är svårt att gå från en fas till en annan, och tjugo kan ju verka som Den Ultimata Gränsen. Plötsligt börjar man betala för sjukvård. Man får inte längre köpa fritidskort. Man har ingen ursäkt för att vara arbetslös. Man förväntas ha en livsplan

Felicia och Julia har byggt ett fort av gamla stolar. 

Jag är tjugo bast, har ca 7300 mer eller mindre bra dagar i bagaget, men jag känner mig så grön. Jag har ingen koll på det man "förväntas" kunna. Jag har inga planer på att varken plugga vidare eller flytta hemifrån atm. Jag är tusen år ifrån giftemål och familj och jag och brormin kan fortfarande bråka om vem som ska ta ur diskmaskinen. Jag failade med deklarationen och jag låter fortfarande pappa laga mat och tvätta för mig. Goddamnit, för ett år sen hade jag varken koll på hur arbetsliv, kollektivavtal, pubbande, vindrickande, parmiddagar, sex eller ens tvåsamhet funkade. Jag är fortfarande så ung gällande alla dessa saker.
 
Och jag har tid. Gott om tid. Det har vi alla faktiskt.

Vissa har så bråttom att bli vuxna, att ha livet i ordning. Men som jag ser det kommer vi ha hela livet på oss att leva i ordning. Det kan man lika väl börja med när man är 50 som när man är 25. Risken med att leva i ordning kanske är att man missar allt det häftiga oväntade som gömmer sig i oordningen? Jag vet inte, som sagt, jag har inte varit där än. Men jag har inte bråttom att komma dit heller. 

Felicia och pappa på den tiden pappa hade både hår och mustach....
 
Som jag ser det är jag bara tjugo. Det är hela fem år tills jag är tjugofem, och vem anser helt allvarligt att en tjugofemåring är gammal? Man är bara HALVVÄGS till femtio. Tänk på allt du redan hunnit göra, och upp till sju år av de åren du redan har kommer du inte ihåg så mycket av. De senaste fem åren har jag förändrats så mycket att jag knappt känner igen mig själv i den tjejen som bodde i min kropp då. Och antagligen kommer jag känna något liknande när jag till slut fyller tjugofem. Jag kommer ha hunnit göra så mycket på vägen. 

Felicia femton med grava ätstörningar och fejkat "leende" 
 
Sen är varje år, till och med varje dag, ett steg längre bort från helvetet som är tonåren. Jag blir säkrare varje dag. Jag lär mig mer om mig själv varje dag. Det är mer värt än något annat. Jag tänker inte att min ålder är något som hindrar mig från att göra allt jag vill. Det är snarare något som hjälper mig att se saker från ett klokare perspektiv. Jag är inte för gammal för att göra precis det jag vill just nu. Det kommer jag inte vara om tio år heller.


Jag vägrar låta min ålder vara ett hinder för någonting.
Framförallt tänker jag inte hindra den från att uppskatta tiden jag är i just nu. 


 
 
 
...Tänkte bara säga det. 

 

2014-08-14
18:57:00

Najs och Bajs
 
Totally dags för en hot eller not lista. Den här bloggen börjar ju sakna stil. Är ni redo? Bra, för det är inte jag. Vilket ni kommer märka när ni läser.
 


 
BAJS
 
 

...Att behöva ladda mobilen varje natt. Jag menar, VARJE NATT. Vad är det för grej jag fått egentligen, det verkar ju till och med som om jag kan surfa på den... 
 
 
 
...ATT DISNEY HIDDEN WORLDS SKA LÄGGA NER. Adjö timmar av asocialitet framför datorn (Faaast.. så var det ju inte så för.. SIms finns ju fortfarande.), Adjö besattheten att bara klara av nästa bana också snälla snälla Sju sen kan vi käka?  Adjö alla irritationsbrev jag får om att sluta bjuda in folk till det här fantastiska spelet. Adjö du sköna nya värld. Mitt liv är slut. 
 
 
 
...Att folk fortfarande är helt inkompetenta och glömmer hjärnan på något töntigt ställe så fort det är dags att gå till Liseberg. Och på tal om det...
 
 

 
... Att sitta själv i gastenkassan tills stängning (= mörkt) när de här äcklona går förbi. Ja jag fattar, ni är superduktiga, men jag har fan inte bett om lite extra spänning i mitt liv tack. Det räcker så väl med att jag har gått över från Pepsi max till Cola Zero. (Publiken flämtar förfärat

... Och som vanligt, PK-ismen. Näfan. Sköt dig själv och låt andra ha grodor i munnen om de vill. 

 

 Däremot, 
 
 
NAJS




...Att läsa riktiga böcker. Läsplattor och sånt skraffs i all ära - nä förresten jag vet inget om sånt - men jag älskar att sitta med min egen pocketbok på bussen och gå in i min egen, eller rättare sagt någon annans, värld en stund. Lovely. 


Denna har jag läst nyligen. Varmt rekommenderad! 
 
 
... DISNEYLAND I OKTOBER! 
Med farsgubben min. Längtar så! 

 
 
... Och på tal om det, farsgubben har rakat av sig mördarsnigeln han hade på överläppen: 
 


... Att ha någon att krypa upp hos. (Eller till posade bilder med filter, det funkar ju också...)  


 
 
... och för att gå från djup till djupare: Ögonfransförlängning. Brukar vara emot artificell skönhet. Men... de var på rea. 
 
 
 
 
Det var väl alla fina och mindre fina bilder jag hade att bjuda på idag. Hare fint i den sista sommarvärmen (?)
 
 
 

2014-08-09
18:55:00

Saker värda att fira
 
Vet inte hur det började, men plötsligt var jag mitt i en full-in-nostalgitripp á la Facebook. 
Det roliga är att... jag brukar titta på de bilderna, återuppleva de minnena, med stor sorg. Det var en sjukt jobbig tid, åren mellan tolv till arton. 

Men nu när jag tittar på bilderna ser jag inte ögonblicken av sorg, jag ser alla bra stunder. Jag ser alla leenden, både fejkade och riktiga, som i sig behövdes för att fortsätta framåt. 
 


 


 

 
 
 
Jag ser de stunder i lycka då jag kunde slita mig från ätstörningar och depression och bara vara som "alla andra". 









Jag ser på mina smala armar, mitt skarpa käklinje, utan att känna avund för att jag inte är så smal nu.


 


Jag ser alla dumma upptåg vi gjorde. 
 
 

 

 


 
 
 
Framför allt ser jag väl all kärlek som jag hade så så svårt att ta in då. Men som fanns där hela tiden. 

 
 
 


 


 
 
Så ni får ursäkta ett inlägg i sentimentalitetens tecken, men ibland bara måste man. Jag är glad varje dag för hur långt jag har kommit, att varje dag är en dag längre bort från helvetet i tonåren. Och det är värt att fira. 
 
Om så bara genom att skriva om det. 
 

2014-08-08
09:47:51

Motsatsen till Crazy bananas
 
Det var en god natt och det ser ut att bli en god morgon. Sju tryckte mig närmare hela natten - vilket han såklart förnekar när vi vaknar. Och nu sitter jag och spelar.... Sims och äter pannkakor och förbereder mig på dagens jobb som slutar vid 21.30... Kunde varit värre. Som imorgon. 
 
Vad bloggar man ens om nu för tiden? Varje dag är likadan, mer eller mindre. Jag har inte så mycket energi att göra varken det ena eller det andra, så jag driver mest omkring, sätter på åkpass och spelar sims. Dricker läsk. You know the drill. (Och alla som har sett Megamind får automatiskt upp tanken "OH NO, NOT THE DRILL") 
 

 
 
Jag är väl två ministeg mer på väg bort härifrån i alla fall. Jag har tänkt mig galen på vart och hur och när. Nu kanske jag vet, lite mer i alla fall. Det finns så mycket jag vill göra, så lite jag orkar just nu. Jag vill i ärlighetens namn bara vara ledig ett tag, hitta energin igen. Men så länge jag inte mår dåligt ska jag inte klaga. Livet är, om än lite segt, helt underbart. 
- Det trodde jag knappt själv jag skulle säga, någonsin. Vilket bara bevisar att det finns hopp för de mest hopplösa fall. 
 
 
...
 
 
 
Behöver ni mig - leta här: 
 
 
Hare! Och kom ihäg: sväng inte förbi Liseberg på tisdagar eller lördagar för det är crazy bananas där då. Seriously, You do NOT want to see it
 
 
Puss hej! 
 
 

2014-07-19
21:45:47

Dagens Citat
 
 
Sju: Jag ska bara svänga ner till Hemköp och köpa något att äta... Något nyttigt... Typ bacon!