Vill bara varna: den här boken innehåller mer än en mening som är längre än 20 rader.
Gör vad du vill
av Erlend Loe
Vad hade du gjort om du hade fått ett sms från din familj där det står
18-åriga Julie vill inte leva längre. Varför skulle hon det? Hon har ingen att leva för. Allt hon har är en hästtokig kompis som tror att allt löser sig om hon börjar rida igen, en polsk hantverkare som håller på att kakla om husets pool och sin mesiga psykolog Geir med det passande smeknamnet Psykogeir.
Det perfekta vore att bara dö, uppseendeväckande och dramatiskt. Men hur?
Julies upprepade försök att ta livet av sig och sarkasmen hon ser livet med gör boken, trots det destruktiva temat, till en riktig komedi. Det är inte med tårar utan med skratt man läser igenom den, ibland sida efter sida utan att kunna stoppa. Erlend Loe tar upp viktiga funderingar och livets värdering genom Julies tankar. Översättningen (från norska), som ibland kan förstöra lusten att läsa en bok bara för att den är dåligt gjord, är acceptabel, till och med bra. I början kan man störa sig lite på alla meningar som enbart fortsätter med hjälp av ord som och, som, för, vilket och så i oändliga rader, men längre in i boken kortas meningarna ner - eller så vänjer man sig helt enkelt.
Det är ganska konstigt att jag i början är helt med på Julies sida - liksom "Om du mår så jävla dåligt så ta livet av dig då. Jag ser heller ingen mening med ditt liv." men efterhands ändras det. Jag tror det är meningen att både läsaren och hon själv ska tycka om henne mer och mer, vilket skulle göra det svårare att skiljas från henne.
Jag brukar också alltid bli imponerad av manliga författare som skriver om tjejer och vice versa, och så även i detta fall.
Sammanfattning - denna är bra. Läs den. Eller... gör som du vill.
Gör vad du vill
av Erlend Loe
Vad hade du gjort om du hade fått ett sms från din familj där det står
"Vi störtar.
Älskar dig.
Gör vad du vill."?
Älskar dig.
Gör vad du vill."?
18-åriga Julie vill inte leva längre. Varför skulle hon det? Hon har ingen att leva för. Allt hon har är en hästtokig kompis som tror att allt löser sig om hon börjar rida igen, en polsk hantverkare som håller på att kakla om husets pool och sin mesiga psykolog Geir med det passande smeknamnet Psykogeir.
Det perfekta vore att bara dö, uppseendeväckande och dramatiskt. Men hur?
Julies upprepade försök att ta livet av sig och sarkasmen hon ser livet med gör boken, trots det destruktiva temat, till en riktig komedi. Det är inte med tårar utan med skratt man läser igenom den, ibland sida efter sida utan att kunna stoppa. Erlend Loe tar upp viktiga funderingar och livets värdering genom Julies tankar. Översättningen (från norska), som ibland kan förstöra lusten att läsa en bok bara för att den är dåligt gjord, är acceptabel, till och med bra. I början kan man störa sig lite på alla meningar som enbart fortsätter med hjälp av ord som och, som, för, vilket och så i oändliga rader, men längre in i boken kortas meningarna ner - eller så vänjer man sig helt enkelt.
Det är ganska konstigt att jag i början är helt med på Julies sida - liksom "Om du mår så jävla dåligt så ta livet av dig då. Jag ser heller ingen mening med ditt liv." men efterhands ändras det. Jag tror det är meningen att både läsaren och hon själv ska tycka om henne mer och mer, vilket skulle göra det svårare att skiljas från henne.
Jag brukar också alltid bli imponerad av manliga författare som skriver om tjejer och vice versa, och så även i detta fall.
Sammanfattning - denna är bra. Läs den. Eller... gör som du vill.
2 kommentarer
Ada
26 Mar 2009 18:05
1. Du skriver så otroligt bra!
2. Boken verkar ju jättebra. :D
Ska kolla upp den.. ;D
3. Hej jag heter Ada och vill träffa Felicia snaaaart. :(
PUSSAR!
Nattljus
03 Apr 2009 13:22
Jag läser den just nu. Trots att jag inte har kommit så långt än måste jag säga att de där långa meningarna är skit jobbiga. men men.. Man vänjer sig vell... :)
Kommentera