En Inte Rumsren Blogg

Här kommer den utlovade bildberättelsen om resans första dag. Någon mästerfotograf är jag inte men förhoppningsvis kan ni lista ut vad bilderna föreställer ändå. Annars är det bara att slänga in en kommentar i SKRIV HÄR-grejen. 



Resan börjar med en lunch på ett ställe med namnet Browbar som serverar gigantisk Schnitzel och potatispannkaka som smakade friterad raggmunk. Njaae.. Men det fanns annat där också...



Tre godingar (nej de var faktiskt apäckliga, utan kolsyra och allt och det syntes nog att jag tyckte det för jag grimarserade så mycket när jag smakade att de på bordet intill skrattade åt mig.) för 36 svenska... 



Pappa var ju i Warszawa på konferens och jag släpades - frivilligt - med på en guidetur för alla konferensens deltagare. Det började med en busstur runt i stan med en guide och en halv skolklass italienare som också deltog i konferensen. 

 

Warszawas högsta byggnad. En gåva till Polen från "our friend Stalin", som guiden sa med rösten drypande av sarkasm. 






Symbolen för Warszawa: En sjöjungfru. Euro2012 till ära hade hon fått sitt svärd utbytt mot en fotboll. De fanns runt omkring i hela staden, alla med olika nationaliteter nu till fotbolls..grejjen. EM. Ah. Precis, em var det.




Turen fortsatte upp i tornet, 30 våningar ät fedt jobbigt att gå. 

OKEJ OKEJ JAG ERKÄNNER. Vi tog hissen.. 

Sen hamna vi i någon vattenpark på ytterligare en tur guidad av en tjej som läste totalt innantill, fast utan stödlappar, på gnagglig engelska. Jag undrar om hon inte glömde att andas ibland... 



Men lite fint vare ändå. 



..Och så till höjdpunkten: Konferensbuffen. 
En av de italienska deltagarna, den enda som var något så när i min ålder, höjde ögonbrynet när jag gck omkring och fotade maten, sen skrattade han och sa "Are you taking pictures of the food?" varpå jag svarade "Of course! That's the most important!" mmm så var det och så fyndig är jag faktiskt. 













Sen ledde jag några kineser, och en förvirrad man som råkar vara min pappa, hem till vårt hotell igen fastän lokalsinnet har en viss tendens att försvinna när ljusen släcks. 



Inte mitt då, det var såklart på topp. Och kameran i högsta hugg! 



De här inläggen dedikeras till Add-Ah som tack för hennes underbara "Att Göra"-lista som blev min bästa vän i den polska huvudstaden. - JAG CHECKADE AV SÅ GOTT SOM ALLIHOP!