Pappa är sällskapssjuk, och jag och Victor hamnar alltid på gränsen på varandras tår och vill inte prata alls. Victor har kommit in i "förut"-stadiet (enligt pappa-dictionary: åldern då man besvarar frågan "aha, och när gjorde du det då och med vem och hur och var och varför och när?" med "...förut.") och svarar inte ens på pappas förslag om att spela poker, vilket han egentligen älskar. Pappa går då vidare med att diskutera infrysning av mat med mig, och jag ligger sur på soffan i matkoma och vill inte svara jag heller. Så det är där jag är nu.
Åh. Nu börjar han igen. Fast ingen svarar.
Nej pappa jag vill inte ha falukorv.
Ja du kan göra jävek korv stroganoff nästa gång i stället, jag bryr mig inte.
Nej, jag har inte "den veckan."
Nej, det har inte hänt något.
Förutom en massa saker som jag fortfarande håller på att reda ut.
Jag vet att du inte bryr dig så sluta.
Det finns inget du kan göra.
Gnällspiken i mig spinner men jag orkar inte prata just nu.
Men skriva.
silence,
sorg,
tystnad,
Kommentera