En Inte Rumsren Blogg

 

Vi bränner ljus och egentligen är det bara för att underhålla min inre pyroman, men det är fint och utanför är det så grått att en norsk tant började prata med mig på busshållplatsen bara för att beklaga sig över hur grått det var. 
Idag var jag hon som satt och skrev, som följde med spårvagnen hela vägen och sen tillbaka bara för att kunna skriva klart. 

 

Min konstnärssjäl knorrar lite över bristen på kriser att bearbeta, att skapa utifrån, men jag själv, den delen av mig som är motorn, är tacksam för andrummet. Det här är en mellanperiod, en tid för att sluta ögonen och följa med den jääla mainstreamen för en gångs skull. Det är i alla fall bekvämt. 

 

Mer då? 

Jag har fått i uppdrag att läsa Stalins Kossor av min kära svenskalärare. Det var den eller Kafka eller.. Kafka på stranden. Så då valde jag historien om Finsk-estniska Anna och hennes kamp mot kräkandet. Ganska vidrigt egentligen. Och boken är skriven på ett sätt som är smått förvirrande. Men jag har ju bara betat mig igenom knappt 93 av 460 sidor så vem är jag att recensera.... 

 

En annan bok som jag faktiskt rekommenderar är 

 

 

Engångsligg 

 

 

 

Bittsk, enkelt, men klockrena metaforer och snygg använding av radbrytningar, min stora svaghet. 

Nej alltså ska ni läsa något i höst som inte är för djupt men förbannat underhållande ska ni läsa den här. 

 

Det får räcka med bokprat för nu. Träna idag? Absolut. Kanske. Om Jr inte sviker mig. Eller mina trötta muskler sviker sig själva. Senaste dagarna, min mage blev ett hål som bara slukade och slukade mat och mitt huvud en baby som bara krävde och krävde sömn och vägrade göra det den skulle. Är fortfarande trött, men kanske vänder det? 

 

Manförlahoppas.