En Inte Rumsren Blogg

 

Tiden går så JÄVLA snabbt och nu är det dryga två dygn till jag landat i Paris. Planet lämnar Sweedii 7.00 på morgonen på måndag. Japp upp klockan 5 jajjamensan. Men det är ännu många timmar tills dess. 

 

Jag och Sju var just iväg och tränade, ett välbehövt pass efter en vecka på latsidan, och knappt hinner jag landa innan Jr Lundkvast ringer upp och berättar planen för kvällen. Vi ska iväg och fira livet hos en av hennes kompisar, en festlighet vi har taggat för i två veckor nu. OM jag får i mig något bubbly så blir det tredje gången den här veckan. Känns sjukt, och det värsta av allt - jag är stolt över det. Jag är stolt över att jag ingen av de gånger jag varit ute det senaste har sneat, gjort saker jag inte borde, vaknat bakis, spytt eller svimmat. Jag har skött mig exemplariskt, med ena tån över fullgränsen (Våga inte säga emot kära Blonds, i fredags räknas inte. Då var jag Zombie. På riktigt. Jag hade läckra köttsår på benen och svarta urgröpningar i ansiktet. Bilder kommer förhoppningsvis aldrig.)  

Jag har dessutom hört av folk från min gamla klass det senaste. I torsdags var jag och träffade """"""en bloggläsare"""""", haha, störtsköna M... JA nu inser väl jag med att det börjar låta som en nattstadblogg, förlåt, fast nej, jag mår bra, jag måste få berätta om det. Ni som varit med de senaste åren har läst inlägg skrivna med ihopbitna käkar, kämpande mot vattenytan. Det slipper ni nu. 

 

 

Jag lär mig så jävla mycket varje dag. Om mina egna förmågor, om mina egna gränser. Idag besteg jag ett berg, mötte ett monster öga mot öga. Då är det skönt att ha en famn att gråta ut mot när man har varit modig nog. Sju kysste mig på kinden, viskade "Jag är stolt över dig." och då blev till och med jag lite stolt. Fast det går emot jantelagen som växer som ogräs i min historia. 

 

M kallade mig Poeten. 

 

Jaddå. 

 

Nu iväg. Önska mig en trevlig kväll. 

 

 

Såhär kan det kännas: