Jag är egentligen helt fel ute att blogga nu, när jag kan räkna minuterna tills jag ska gå upp (408 stycken ynka minuter), men jag känner mig så inspirerad - dels av min egen brist på inspiration. Den tvingar mig att fråga vad det är som fattas. Sol, är ju ett uppenbart svar på den frågan. Men också så mycket mer.
Jag är trött som fanken på att jobba, men ändå går jag igång av att jobba över kroppens gränser. Imorgon ska jag dra en vik till 13, sen sticka vidare till Liz och sätta på mig säljarleendet. Detta, adderat med senaste veckans bristfälliga sömn (nu snackar vi istället 500 minuter, på två dagar...) och det faktum att jag redan har jobbat dubbelt en gång den här veckan ≠ en optimal felicia. Men vafan. Man är bara ung och har chansen att slita ut sig en gång, sen blir man nog trött på livet. Jag får ta chansen medan jag kan.
Jag är trött som fanken på att jobba, men ändå går jag igång av att jobba över kroppens gränser. Imorgon ska jag dra en vik till 13, sen sticka vidare till Liz och sätta på mig säljarleendet. Detta, adderat med senaste veckans bristfälliga sömn (nu snackar vi istället 500 minuter, på två dagar...) och det faktum att jag redan har jobbat dubbelt en gång den här veckan ≠ en optimal felicia. Men vafan. Man är bara ung och har chansen att slita ut sig en gång, sen blir man nog trött på livet. Jag får ta chansen medan jag kan.
Dock har jag hittat en ljuspunkt, en källa till evig energi - i alla fall väljer jag att se det så. Det kommer ju alltid tillbaka till mig; skapandet. Jag skapar stort, över dörren. Det går åt fanders. Men det spelar faktiskt mindre roll. Det fantastiska är att jag kliver utanför mig själv och in i en blurrig, euforisk, kreativ värld där det som blir vackert för ögat definerar det som är viktigt i världen.
Jag är en sån sucker för skönhet.
Nej, nu blir det sova så att jag orkar ta hand om lilla Sammy och Sverris imorgon. Ännu har jag icke behövt fördjupa mig i konsten att byta bajsblöjor, men vem vet - imorgon kanske innehåller den lyckliga första gången?
Jag är en sån sucker för skönhet.
Nej, nu blir det sova så att jag orkar ta hand om lilla Sammy och Sverris imorgon. Ännu har jag icke behövt fördjupa mig i konsten att byta bajsblöjor, men vem vet - imorgon kanske innehåller den lyckliga första gången?
Can you believe that the crew has gone?
And they wouldn't let me sign on
All my islands have sunk in the deep
And I can hardly relax or even oversleep
All my islands have sunk in the deep
And I can hardly relax or even oversleep
(363 minuter....)
jobb,
Kommentera