Natten lider mot sitt slut men jag sover inte. Kanske blir det så för att man sover till 1 på dagen. Kanske för att man aldrig låter datorn vara. Funderar på om den är min drog, och vad jag i så fall ska göra åt det. Ingenting antagligen. Livet kommer väl ikapp. 
 
Vi satt vid matbordet idag och pratade om framtiden. Jag inser verkligen att jag inte har minsta plan på att plugga vidare. Kanske inte någonsin. Inte om det inte handlar om Disneyvetenskap, litteratur, språk eller konst. Möjligtvis design eller reklam också. Kanske. Något annat skulle jag bli så jävla trött och förbannad på mig själv om jag finner mig själv mitt uppe i, om jag tittar tillbaka när jag blir gammal och inser vad jag spenderat mitt liv på. Det viktigaste har alltid varit människor. Språk. Kommunikation. Känslor. Möten. Glädje. Pengar behöver jag bara i den mån att jag kan genomföra allt det. Därför behöver jag väl inte heller ett flådigt jobb. Bara nog för att ha en flådig fritid. 
 
Just nu pendlar jag mellan att vara en flytboj utan rikting och en målsökande torped. Prata med mig imorgon så har jag en helt annan inställning. Det är en av perksen osv. med att vara mig. Jag har oftast bara plats för en känsla i taget, inte för att jag har ett litet känslorum, utan för att känslorna i sig är så ofantligt stora. Och då hjälper det inte att man är uppe mitt i den mest förvirrande tiden hitills. Friheten har ju som man brukar säga sitt pris.
 
Nä pallar inte mer just nu. Om jag bara kommer i sömn så brukar jag drömma mig åt rätt riktning. Men mina drömmar har varit så sjuka i huvudet på senaste så inte ens dem kan man lita på.
 
Aja vi hörs väl om fem igen om jag fortfarande inte är däckad. 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej