Många saker jag skulle ha sagt, eller låtit bli att säga. Ändå fann jag mig i en situation där insikterna tog över, långt före förnuft och rimlighet. Det var en så liten grej. Men därför var det också en liten grej att låta bli att göra.
Jag skulle kunna skriva direkt till den personen, men jag känner en viss frihet i att vända mig till dig istället, älskling. Att tycka jag har en skyldighet mot dig, och mot mig, istället för till hen. Det måste vara någon form av framsteg, även om det är en rörelse som inte flyttar berg eller stoppar världskrig. Så förlåt, ibland är jag inte starkare än så, hur mycket vuxendom jag än parollerar med.
Förlåt.
Förlåt.
sju,
Kommentera