En Inte Rumsren Blogg

 

Det börjar närma sig. Det gör ju alltid det, förr eller senare. Närma sig sommaren, närma sig Liseberg. Förhoppningsvis. Jag har inte fått schemat än. 

Och det börjar närma sig ett avslut. 

Ett hejdå till tretton år av plugg, klasskompisar och gå upp klockan sex på morgonen för att hinna med bussen. 

 

Jag väntar spänt men har svårt att riktigt greppa. Hur gjorde ni, mina årsvänner? Hur tar man in att hela livet förändras så drastiskt? 

 

Just nu är jag fortfarande i full gång med det sista. Hur firar man studenten igen, liksom? Jag står i valet och kvalet om jag ska ta erbjudandet att åka flak igen, studentfest igen, springa ut igen? Och hur ska jag spendera dagen som är menad för mottagning? Med vem? 

 

Hur blir det med balen? Vad ska jag ha på mig? Vem ska jag gå med? Kan jag proklamera min kvinnliga självsäkerhet och gå själv? Kommer jag ens tycka ett sånt jippo är underhållande? 

 

Och på ett helt annat plan är det resor och fantasier som fyller mitt huvud. Om tre veckor är det Paris, och Rompah. Jag längtar, klart jag längtar. Betydligt närmare har jag en danmarksresa över dagen för att vara åsna när pappa ska köpa öl. Det ser jag konstigt nog löjligt mycket fram emot. 

 

Men tills dess tar jag ett prov i taget, en fika i taget, etthundra svettpärlor på Friskis i taget. 

 

Vi får se vad som väntar.