GAAAAAAAHRG fasen vad allt rullar. Jag sätter sprätt på pengar som om det vore konfetti på studenten. Hela tiden. Sen hittar jag mitt konto plundat och undrar varför. Alltså denna människa som är jag...
Idag har jag en bra dag, om än stressad. Det är saker som behöver tas i tu med för att inte stå arbetslös inom en kort tid. Kanske ska jag söka nytt? Något som faktiskt ger crazy bra betalt. Å andra sidan njuter jag så in i helv av att ha helgerna fria. Det känns som om jag har något som liknar ett liv första gången på ett år.
Jag är inte alls lika sugen på att sitta hemma och se på tv längre. Jag vill göra saker, träffa folk. Prata, njuta, leva. Fundera. Resa. Läsa. Jag vill vara uppe på nätterna och skapa.
Jag vill börja laga mat igen, hälsosam och ÅHSÅGOD mat. Bli lite mer påhittig i köket så jag slipper känna dåligt samvete för att Jonathan gör alla andra hussysslor (MÅ HAN ALDRIG SE DET HÄR INLÄGGET.)
Jag vill rensa, städa. En av höjdpunkterna på resan - eh? - var att SLÄNGA IVÄG SKIT JAG INTE BEHÖVER. Känna hur jag bokstavligt talat blev av med onödig last. Kanske borde applicera detta på mitt medvetande också. Men allt har sin tid.
Jag vill göra fortsättningen på fotoalbumet jag gav till Jontis i julklapp. Det var något av det mest kreativa jag gjort på länge. Åh så befriande, så givande. Jag hittade en del av mig själv jag glömt bort.
Jag vill statista igen. Eller vill jag det? Innan resan ville jag det. Men då ville jag ju åka och plugga i Provence till hösten också. Det är jag inte hundra på längre.
Jag vill skaffa nytt gymkort... nej det vill jag inte. Men jag läste en studie om att smala människor som inte tränar har större risk att dö i förtid än överviktiga som tränar, och dö vill jag ju inte. Så kanske ändå.
Jag vill göra nya reseplaner, ta Europa med storm. London fick min 20-årsdag, vilken stad ska få min 21:e? Jag vill till Amsterdam. Få se om älsklingen går med på det. Han vill bila runt i Europa, eller luffa. Jag vill, såklart, såklart jag vill, men vissa städer är mer på tapeten nu. En gång i tiden trodde jag att jag ska åka till Lissabon med familjen i sommar, men brudhern min vägrar av oförklarlig anledning. (Jag menar, HALLA VICTOR, LISSABON:
Jag är inte alls lika sugen på att sitta hemma och se på tv längre. Jag vill göra saker, träffa folk. Prata, njuta, leva. Fundera. Resa. Läsa. Jag vill vara uppe på nätterna och skapa.
Jag vill börja laga mat igen, hälsosam och ÅHSÅGOD mat. Bli lite mer påhittig i köket så jag slipper känna dåligt samvete för att Jonathan gör alla andra hussysslor (MÅ HAN ALDRIG SE DET HÄR INLÄGGET.)
Jag vill rensa, städa. En av höjdpunkterna på resan - eh? - var att SLÄNGA IVÄG SKIT JAG INTE BEHÖVER. Känna hur jag bokstavligt talat blev av med onödig last. Kanske borde applicera detta på mitt medvetande också. Men allt har sin tid.
Jag vill göra fortsättningen på fotoalbumet jag gav till Jontis i julklapp. Det var något av det mest kreativa jag gjort på länge. Åh så befriande, så givande. Jag hittade en del av mig själv jag glömt bort.
Jag vill statista igen. Eller vill jag det? Innan resan ville jag det. Men då ville jag ju åka och plugga i Provence till hösten också. Det är jag inte hundra på längre.
Jag vill skaffa nytt gymkort... nej det vill jag inte. Men jag läste en studie om att smala människor som inte tränar har större risk att dö i förtid än överviktiga som tränar, och dö vill jag ju inte. Så kanske ändå.
Jag vill göra nya reseplaner, ta Europa med storm. London fick min 20-årsdag, vilken stad ska få min 21:e? Jag vill till Amsterdam. Få se om älsklingen går med på det. Han vill bila runt i Europa, eller luffa. Jag vill, såklart, såklart jag vill, men vissa städer är mer på tapeten nu. En gång i tiden trodde jag att jag ska åka till Lissabon med familjen i sommar, men brudhern min vägrar av oförklarlig anledning. (Jag menar, HALLA VICTOR, LISSABON:
AH PRECIS victor du är dampahäst.)
Det får räcka för den här timmen.
Puss och kram kexbanan.
Kommentera