Det är dag nummer.... jag vet inte, och vi är ute på ön Koh Samui för obestämt antal dagar. Vi bor i en liten oas av växter och djur precis bredvid en sjö, som i sin tur ligger precis bredvid en större gata. Jag vet ännu inte riktigt vad jag tycker, för att vara ärlig. En loppbiten katt lyckades smita in i vår bungalow imorse och skulle just till att klia sig både här och där när linnea var hjälte och lyfte ut den.
Vi har blivit så bortskämda med priserna här. 100 baht känns som mycket pengar, när det egentligen bara är 25 kronor. Igår åt jag middag och två drinkar för 380 baht... dvs under 100, och ändå kändes det mycket efter middagar på Bangkoks marknader för runt 10 svenska. Ändå har jag bara tagit ut pengar en gång. Det är faktiskt enda gången jag använt kortet, så skimmingsrisken borde ju vara minimal, ta i trä.
En annan sak som bokstavligt talat suger är den jäkla brännan jag har lyckats med. Jag är så turistmärkt i hela ansiktet att det är svårt att gå ut utan att skämmas. Och nej, ni får ingen bild.
Linnea sa just att det är den 3:e februari idag, vilket betyder att jag har nästan exakt 1,5 månad kvar. Innan slutet av mars vill jag vara hemma, även om jag i dagsläget inte köpt en hembiljett. Innan dess är det dock planerat en sväng till hong kong...
Kommentera