Man förväntas känna sig så jävla hemma. Det mesta vi är vana vid finns ju här - toa (inte ett hål i marken som jag trodde var asienstandard fram tills typ ett år sen), dusch, sängar, restauranger, hundar, 7eleven, supermarkets, barer, alla drinkar vi har i Sverige och wifi i varannat hus. Det hörs nästan mer skandinaviska än thailändska, och engelskan hos koh-taoerna själva är nästan felfri (...well. I jämförelse). 
 
Så varför denna alienation? Jag är överväldigad, fascinerad men främst av allt skrämd av allt som faktiskt är annorlunda. Klimatet, djuren, de jävla myggen och vägglössen är ju bara en del av det.  Att vara i ett land med ett helt annat alfabet och totalt okänt språk för mig, som ändå tycker mig kunna bli förstådd på 4 olika språk, är också ovanligt. Idag har jag saknat väldigt många saker som har med Europa att göra. Franskan, såklart. Det känns konstigt att vara i ett land och inte anstränga mig för att fråga saker i affärer på landets egna språk. 
 
Jag saknar också att dricka kaffe. Det är i och för sig lite mitt eget fel, för det klart det finns här också, men linnea dricker inte så mycket kaffe så det blir inte att jag gör det heller. 
 
Jag saknar, främst av allt, min familj. Oproportionerligt mycket för den dryga vecka som har gått. Men tiden känns annorlunda här. En dag känns som två. Det har nog med intrycken att göra. Det kanske är mycket för dig med estetiskt öga mot världen att smälta, som Linneåuowa sa. 
För visst är det vackert här. Färgerna är liksom klarare, dofterna starkare. Det finns få saker som inte känns värda att fotografera. Men efter ett tag vänjer sig man till och med med obeskrivlig skönhet. 
 
Sen; jag älskar maten. Jag älskar att bada, i hav och i pool(arna). Jag älskar att drinkarna är löjligt billiga. Jag älskar att thailändare är väldigt genuint trevliga och serviceinriktade. Jag gillar att det är varmt och ljust. Jag gillar - and I can't stress this enough - att wifi finns överallt. Det ger mig en känsla av att inte vara allt för långt hemifrån. 
 
Från en tjej som har sett kaxigare dagar, här är en bild på en katt som får avsluta den här kanaliseringen av kulturkrockstankar: 
 
 
 
 
 

1 kommentarer

Mam

29 Jan 2015 20:42

Hej. Vi längtar efter dig med!!!!!!!!
Älskar dig! Mam

Kommentera

Publiceras ej