Funderar påatt börja ge betyg åt böckerna jag läser så ser man lättare om de verkligen är läsvärda. Hur låter det?
Sista chansen
av Marta Söderberg
Hon skulle bli tennisproffs, vinna Franska Öppna. Det var drömmen. Sen dog hennes mamma och allt handlade om att glömma, inte ta tag i, bara glömma. Det gjorde att hon började dricka, röka, skolka, snatta. Och så hamnade hon här.
Jacky är tyst som en mus när hon kommer till Tallen, en sluten ungdomsavdelning. Hennes pappa är så besviken på henne. Allt är allmänt skit.
Och här vill jag ju gärna skriva att men så kommer hon hit och allt börjar lösa sig och blah blah men då hade det ju inte blivit en bok. Det finns mycket ångest, mycket besvikelse och många starka känslor i den här boken, men den är lätt att ta sig igenom. Styckena är korta, oftast bara ett uppslag och språket är lite avståndstagande, men ändå nära. Sådär som ni vet proffsiga författare lyckas med. Nu är det här Marta Söderbergs debutbok och det tycker jag är mycket imponerande. Det märks att hon har jobbat inom ungdomsvården, för inget är uppstyltat utan känns bara verklighetstroget även för någon som aldrig varit i kontakt med socialen.
Det här är väl ingen bok för livet men den följer med ett tag. Jag satt tyst i en kvart efter att jag läst ut den, för att liksom smälta den.
Läsvärd? Jao. Som tidsfördriv.
Betyg: 3 av 5
Sista chansen
av Marta Söderberg
Hon skulle bli tennisproffs, vinna Franska Öppna. Det var drömmen. Sen dog hennes mamma och allt handlade om att glömma, inte ta tag i, bara glömma. Det gjorde att hon började dricka, röka, skolka, snatta. Och så hamnade hon här.
Jacky är tyst som en mus när hon kommer till Tallen, en sluten ungdomsavdelning. Hennes pappa är så besviken på henne. Allt är allmänt skit.
Och här vill jag ju gärna skriva att men så kommer hon hit och allt börjar lösa sig och blah blah men då hade det ju inte blivit en bok. Det finns mycket ångest, mycket besvikelse och många starka känslor i den här boken, men den är lätt att ta sig igenom. Styckena är korta, oftast bara ett uppslag och språket är lite avståndstagande, men ändå nära. Sådär som ni vet proffsiga författare lyckas med. Nu är det här Marta Söderbergs debutbok och det tycker jag är mycket imponerande. Det märks att hon har jobbat inom ungdomsvården, för inget är uppstyltat utan känns bara verklighetstroget även för någon som aldrig varit i kontakt med socialen.
Det här är väl ingen bok för livet men den följer med ett tag. Jag satt tyst i en kvart efter att jag läst ut den, för att liksom smälta den.
Läsvärd? Jao. Som tidsfördriv.
Betyg: 3 av 5
