Likt varenda annan människa på denna jord, förhoppningsvis, står jag mållös. Och tårögd. Chockad. 
Dels chockad av min egen ignorans. Hur lite jag vet, hur lite jag förstår om sådant som händer i världen. Och också, hur lite jag tänkt att det berör mig. 

Men det ska till en liten kropp i helt fel sammanhang, helt utan rörelse och liv, för att förstå hur dum jag har varit. Som funderat på hur Sverige kommer se ut om vi inte fixar bättre möjligheter för de som kommer från krigsdrabbade länder. Som om Sverige, vår struktur och våra... eh... traditioner?, är det som är i riskzonen. 

Ibland krävs det en litet barn för att förena världen. För plötsligt blir vi påminda om hur lika vi är. Alla blöder vi för den lilla pojken vars kropp hittades på stranden. Vi känner inte honom, men vi berörs, för han skulle kunna vara någon vi känner. Kände. Han skulle kunna vara ett av barnen jag har på dagisen. Han skulle kunna vara min granne. Han skulle kunnat vara en bekants bror. Och jag skulle kunna vara hans pappa, som står ensam vid helvetets rand. Det är en slump att jag föddes till den kropp och de privilegier jag nu har, men det rättfärdigar liksom inte min okunskap, min brist på engagemang. 

Kan jag ha med mig något från det här är det väl att ändra på det. Att sluta ignorera, sluta låtsas som om det finns Vi och Dem. Vi är alla Vi, på något sätt. 


Ibland behövs det tyvärr ett barn för att påminna oss om det. 
 
 

 
 
För sånna som är efter, som jag, och inte vet vad jag pratar om: 


Alan, 3, förd till sista vilan

Alans död förändrade världen - Förlåt men vilken fomme var det som skrev den här artikeln? Den är så hattigt skriven att man måste följt det mesta innan man kan läsa den. Men tänkte att efter att man skrollat runt lite så mejkar den ju mera sense, och får därför länkar här ändå. 

Mitt i mörkret ser jag ett ljus vid horisonten - Malena Ernman skrev ett inlägg i debatten som fick fint välkomnande av SD (alltså ööööerk), vilket hon i sin tur svarade med:
 
 
Vilket jag tyckte var en sådär casual, rapp käftsmäll som får dem att stå ett tag och undra vad som faktiskt hände. 
 
 
 


Puss hej för den här gången ok Puss PUSSSS PUUUSSSSSS 
(Jb sa att bara fjortisar skriver puss puss så här kommer en till PUUUUUUSS) 
 
 

Kommentera

Publiceras ej