Åh jag är i omdesignstankar. Man kan inte ha 2012(?)'s design hela livet, hur shabbychic/vintage den än är. Men blire kallt om man kör såhär istället? 


 

Fast med egna bilder, annan färg på bakgrunden och bredare wrap? Jonathan ska kunna sånt här efter 3 år på tekniskt gymnasium, men i slutändan är det ändå jag som måste pilla med det. Så vi får se när tiden och orken och ispirationen sätter in. 

Vilket perfekt leder mig in till mitt huvudsakliga tema på det här inlägget: 
 
 

Jobb

- för en gångs skull...
 
 
Jag står, om allting går bra, snart mellan tre anställning. Tre ganska olika jobb som jag kan växla mellan genom pooler och behovslistor. Vi fårvälanse. 
 

Om en vecka ska jag i alla fall provjobba för ett företag som jag velat jobba med sen jag var yngre (nej, tyvärr inte Disney...). Vilket är sjukt, egentligen. Det är som när jag fick jobb på Liseberg. Jag har velat jobba där sedan jag var en snorig guldpassunge som blev kär i varenda kille i lyckohjulen. Och nu, när livet tuffar på och allting blir större men också mer tillgängligt så är jag där, just gjort klart min tredje sommar. 
 

På grund av att jag behöver flexibiliteten att kunna jonglera dessa jobb kan jag inte ta helschema på L till hösten/julen. Vilket, ironiskt nog, är första året jag är uppriktigt ledsen för det. Nu, när jag har annat, är jag ledsen för att det säsongen är slut. Det är den välbekanta känslan av att alla kompisar är på sommarlov i andra länder som lägger sig över mig nu, när folk jag vill ha kvar hos mig börjar plugga runt om i Sverige/resten av världen.
Karrson, måste du vara i Skåne?
Freddson, vad är poängen med att du åker just när du borde kommit hem? 
Felicia, var är du själv? 

Jag kompleterade just min franskakursansökan. Nu återstår att se hur schemat går ihop. Kanske får jag vänta tills Provence tills jag faktiskt kan plugga detta underbara, komplicerade språk. 
Men innan dess ska JB byta jobb och jag ska komma in i rytmen. Sen ska vi se världen. Förhoppningsvis. 

Det är en spännande tid, det här med att vara ung och fri och fylld till bredden med planer och drömmar. I slutändan blir det nog bra. Det är bara vägen dit som suger på sina ställen. 



Puss kram skumbanan? 
 
 
 
(Åh skulle göra en pussbild. Det blev såhär: 
 
 
Jag är officiellt rädd för mig själv nu.) 
 
 

Kommentera

Publiceras ej