Mitt huvud snurrar.
Det blev lite sent igår. Imorse. Mona och Lina kom hem till mig vid sjutiden igår, och efter en snabb middag (kycklingwraps, skiitgott!) drog vi fram madrasser i storarummet och tittade på film. Mona hade med sig några, och vi i detta lilla gula hus har ju inte så dåligt med filmer heller så det blev en twist om vilken vi skulle se. 
Självklart ställde sig både Lina och Mona mot mig.
Självklart var det helt störda filmer de ville se. 
Självklart hade jag inget att säga till om. 

Vi provade först Förortsungar. Mona satt som en zombie och såg ut som om hon verkligen var inne i filmen, men när jag och Lina tröttnade och började springa runt och leta efter kylbalsam och skolkataloger och godis drog hon en suck av lättnad. Jag har aldrig pallat svenska filmer. De är så... sega. Liksom grå. Och så pratar alla svenska
Fast inte hade vi väl behövt se Da Vinci Koden istället? Interlektuella (heter det så?) Mona hade ju läst boken så det verkade som en bra ide, tyckte hon. Både jag och Lina satt på nålar. Jag drog täcket över huvudet när han Silas började piska sig själv, och lallade så högt på bröloppsmarchen och "fyrelis" att jag inte hörde de andra skrika att det var lugnt att titta nu.
Men den var ganska intressant ändå. Bättre än jag hade trott. Han den där Dan Brown måste verkligen ha fått hela världens kristna emot sig när han skrev den, ändå stod han på sig. Coolt. Har ni liksom tråkigt någon dag och inte vet vad ni ska göra, se denna! Sen blir man så förvirrad att man går omkring och tänker på den hela tiden och VIPS så har man inte tråkigt mer! 

Ungefär vid halv tre-tiden ville Lina ha glass så hon länsade mitt kylskåp på Ben&Jerry. Fyfasiken vad jag älskar den glassen. ATT den ska vara så jäkla dyr bara! Vi hade köpt 2 paket Bohemian Raspberry, och det var inget problem för oss.  Vad tog det - tio minuter? Nej, jag överdriver. Men ändå. Snabbt gick det. 

Jag kan nästan inte sitta här och skriva om glass utan att bli sugen. Fast jag har sagt till mig att jag inte ska äta så mycket skit nu eftersom jag har ätit så mycket det senaste dygnet. Men jag brukar inte lyda det jag själv säger till mig, i och för sig. Men den här gången, japp, den här gången, då går det! (öh?)  
I alla fall så kändes det som om armarna och benen var fyllda av godis när jag vaknade morgonen därpå. Vi hade somnat in mysigt till Peter Pan, men uppvaknandet var inte lika trevligt. 

MIN LILLEBRORSA KOMMER IN OCH SPELAR ELGITARR OCH SKJUTER TENNISBOLLAR PÅ OSS!! 

Grr.. jag var sur flera timmar efteråt. 

Ja, nu ska jag sova. Jag ska börja mitt nya nyttiga liv med att sova mer, äta mindre godis och träna mer. Önska mig lycka till. =)
 
        



I natt när världen seglar förbi ditt fönster
och stjärnorna sträcker fram händerna
och viskar "följ med"
kommer du inte hoppa på, du kommer
sitta på samma kökstol framför samma stearinljus
och önska att du fick en chans att leva.

(Ja.. skriven av mig. Så copyright och allt det där, ni vet.)

Sovmorgon idag. På grund av vårt något ojämna schema har vi fullproppat med lektioner måndag-torsdag och nästan inga på fredagarna. Jag vaknade 8.40 och drog i panik på mig byxor och tröja innan jag ens var vaken för att jag trodde jag hade försovit mig. Sedan tittade jag på klockan igen och upptäckte att den var 8.40, inte 9.40 och då varvade jag ner igen.
Mamma höll på att fixa frukost på undervåningen, annars var det tyst. Plötsligt ringde telefonen.
"Hallå?" jag tog upp luren och tänkte att det bara kunde vara en person som ringde så tidigt. 
"Ah, hej det är pappa." Sa ju det. "Jag har pratat med en annan tränare för ett mindre lag och han har sagt att ni kan börja där i stället. Träning 3 gånger i veckan, låter det bra?" 
Jag log och kände hur den där stenen man alltid pratar om lyfte från bröstet. 
"Ja, det låter väldigt bra. Tack pappa." 
Jag gick till skolan omsvept i ett lugnt dis och ett litet leende i mungipan. Allt skulle fixa sig. Det skulle det faktiskt.
Puuh.