Jag blir så in i helvete trött på teknik. Datorn, min bästa vän förutom mina andra bästa vänner, ger upp, har fått för sig att jag konstant klickar på enter, tangentbordet funkar bara på vissa bokstäver, jag kan inte använda den utan laddare... jag får aids i hjärnan. Så nu sitter jag och bloggar. På mobilen. Den här dagen svor jag ju aldrig skulle komma, ve och fasa. 
 
Dessutom är jag aidsig på jb för att han har ett liv och inte har tid att nattvandra med mig. Hatar att vara någons flickvän idag. Hatar min egen bitterhet, mitt beroende,  min oförmåga att vara utan honom. Det är ibland det som stör mig mest av allt. Vem fan är jag i min ensamhet?  
 
I brist på fler filosofiska frågor, börjar tröttna på folks idioti i allmänhet. Snälla snälla snälla sluta skylla på mig för att ni är fullständigt dumma i huvet. Ja, jag vet att det är en överdrift. Men så är jag också så jävla lack nu att jag inte orkar vara hundra procent verklighetstrogen.
 
Gonatt ha en jävligt mycket bättre dag/natt/helg/sommar-ish än jag. 
 
 
Nu när jag kommit upp i mogen ålder, dvs >20, har jag märkt ett konstigt fenomen hos folket omkring mig, främst hos grönisar som jag:
 
 
 
Tjugoplussare har åldersnojja
 

På tjugo bast liksom känner man döden komma närmare, tycker att man är gammal, slutar räkna födelsedagar. 
Tjugo bast. 


Felicia supersöt på femte födelsedagen...
 
Jag var med ett gäng Lisebergare igår och började prata om just detta. Det visade sig att hela sällskapet, alla födda 93 utom jag, hade haft stor ångest över att fylla 20. För det fick dem att känna sig gamla. 
 
Jag vill inte minimera någon nu. Jag fattar att det är svårt att gå från en fas till en annan, och tjugo kan ju verka som Den Ultimata Gränsen. Plötsligt börjar man betala för sjukvård. Man får inte längre köpa fritidskort. Man har ingen ursäkt för att vara arbetslös. Man förväntas ha en livsplan

Felicia och Julia har byggt ett fort av gamla stolar. 

Jag är tjugo bast, har ca 7300 mer eller mindre bra dagar i bagaget, men jag känner mig så grön. Jag har ingen koll på det man "förväntas" kunna. Jag har inga planer på att varken plugga vidare eller flytta hemifrån atm. Jag är tusen år ifrån giftemål och familj och jag och brormin kan fortfarande bråka om vem som ska ta ur diskmaskinen. Jag failade med deklarationen och jag låter fortfarande pappa laga mat och tvätta för mig. Goddamnit, för ett år sen hade jag varken koll på hur arbetsliv, kollektivavtal, pubbande, vindrickande, parmiddagar, sex eller ens tvåsamhet funkade. Jag är fortfarande så ung gällande alla dessa saker.
 
Och jag har tid. Gott om tid. Det har vi alla faktiskt.

Vissa har så bråttom att bli vuxna, att ha livet i ordning. Men som jag ser det kommer vi ha hela livet på oss att leva i ordning. Det kan man lika väl börja med när man är 50 som när man är 25. Risken med att leva i ordning kanske är att man missar allt det häftiga oväntade som gömmer sig i oordningen? Jag vet inte, som sagt, jag har inte varit där än. Men jag har inte bråttom att komma dit heller. 

Felicia och pappa på den tiden pappa hade både hår och mustach....
 
Som jag ser det är jag bara tjugo. Det är hela fem år tills jag är tjugofem, och vem anser helt allvarligt att en tjugofemåring är gammal? Man är bara HALVVÄGS till femtio. Tänk på allt du redan hunnit göra, och upp till sju år av de åren du redan har kommer du inte ihåg så mycket av. De senaste fem åren har jag förändrats så mycket att jag knappt känner igen mig själv i den tjejen som bodde i min kropp då. Och antagligen kommer jag känna något liknande när jag till slut fyller tjugofem. Jag kommer ha hunnit göra så mycket på vägen. 

Felicia femton med grava ätstörningar och fejkat "leende" 
 
Sen är varje år, till och med varje dag, ett steg längre bort från helvetet som är tonåren. Jag blir säkrare varje dag. Jag lär mig mer om mig själv varje dag. Det är mer värt än något annat. Jag tänker inte att min ålder är något som hindrar mig från att göra allt jag vill. Det är snarare något som hjälper mig att se saker från ett klokare perspektiv. Jag är inte för gammal för att göra precis det jag vill just nu. Det kommer jag inte vara om tio år heller.


Jag vägrar låta min ålder vara ett hinder för någonting.
Framförallt tänker jag inte hindra den från att uppskatta tiden jag är i just nu. 


 
 
 
...Tänkte bara säga det. 

 
 
Totally dags för en hot eller not lista. Den här bloggen börjar ju sakna stil. Är ni redo? Bra, för det är inte jag. Vilket ni kommer märka när ni läser.
 


 
BAJS
 
 

...Att behöva ladda mobilen varje natt. Jag menar, VARJE NATT. Vad är det för grej jag fått egentligen, det verkar ju till och med som om jag kan surfa på den... 
 
 
 
...ATT DISNEY HIDDEN WORLDS SKA LÄGGA NER. Adjö timmar av asocialitet framför datorn (Faaast.. så var det ju inte så för.. SIms finns ju fortfarande.), Adjö besattheten att bara klara av nästa bana också snälla snälla Sju sen kan vi käka?  Adjö alla irritationsbrev jag får om att sluta bjuda in folk till det här fantastiska spelet. Adjö du sköna nya värld. Mitt liv är slut. 
 
 
 
...Att folk fortfarande är helt inkompetenta och glömmer hjärnan på något töntigt ställe så fort det är dags att gå till Liseberg. Och på tal om det...
 
 

 
... Att sitta själv i gastenkassan tills stängning (= mörkt) när de här äcklona går förbi. Ja jag fattar, ni är superduktiga, men jag har fan inte bett om lite extra spänning i mitt liv tack. Det räcker så väl med att jag har gått över från Pepsi max till Cola Zero. (Publiken flämtar förfärat

... Och som vanligt, PK-ismen. Näfan. Sköt dig själv och låt andra ha grodor i munnen om de vill. 

 

 Däremot, 
 
 
NAJS




...Att läsa riktiga böcker. Läsplattor och sånt skraffs i all ära - nä förresten jag vet inget om sånt - men jag älskar att sitta med min egen pocketbok på bussen och gå in i min egen, eller rättare sagt någon annans, värld en stund. Lovely. 


Denna har jag läst nyligen. Varmt rekommenderad! 
 
 
... DISNEYLAND I OKTOBER! 
Med farsgubben min. Längtar så! 

 
 
... Och på tal om det, farsgubben har rakat av sig mördarsnigeln han hade på överläppen: 
 


... Att ha någon att krypa upp hos. (Eller till posade bilder med filter, det funkar ju också...)  


 
 
... och för att gå från djup till djupare: Ögonfransförlängning. Brukar vara emot artificell skönhet. Men... de var på rea. 
 
 
 
 
Det var väl alla fina och mindre fina bilder jag hade att bjuda på idag. Hare fint i den sista sommarvärmen (?)