Mitt liv är så jävla bra just nu, jag är hög på luft som man brukar säga. Eller hög på livet? Hög på endorfiner. Jobbet slukar all min dagtid men jag har hunnit så jävla mycket i sommar ändå att allt bara är ett virrvarr av färgglada minnen för mig just nu, jag måste vänta tills sommaren är över innan jag ens kan ta in allt. 


Vad har jag hunnit med? 


Jag har hunnit fylla 18,
gå sommarskola, 
vara inneboende hos min gudmor, 
jobba, 
vara i Polen och Danmark, 
återförenas med gamla bekantskaper, 
träffa nuvarande kompisar och 
lärt känna nya människor. 

Jag har haft folk över på middagar och 
jag har varit hos folk på middagar 
och jag har köpt en massa saker 
och pratat en JÄVLA massa, 
skrattat om möjligt ännu mer 
och dessutom börjat samla små anteckningar, 
små ord och påminnelser om allt fantastiskt som händer. 

Jag har lärt känna mig själv ännu mer och 
insett att jag klarar mer än jag tror, 
jag har ändrat livssyn och 
hittat en karta mot mina drömmar
som jag inte vet om jag vågar följa än, 
men nu har jag i alla fall valet. 

Jag har skrivit och
läst och 
tittat på film och serier 
och spelat 
och lyssnat 
och fotat och
pratat och 
skrattat och 
samlat ord och 
vågat
en massa saker som jag bara gett mig fan på att klara. 

Jag har ätit sjukt mycket god mat 
och oroat mig minimalt, 
jag har blvit "Det ordnar sig" personifierad. 
Jag har fått en ny förebild
och hittat egenskaper att se upp till i människor omkring mig. 
Jag har bytt värderingar. 


Framför allt har jag mått BRA. 
Och det är en förutsättning för att få ut någonting av allt det jag tidigare nämnt. 


Åh herregud. Jag önskar jag kunde pausa och ta in den här sommaren i ett enda andetag samtidigt som det absolut bästa med just nu är nästa sak som händer, oavsett vad det är. 

lycka, personligt, resa, sommar,
För några veckor - snarare någon/några månader sen nu, tänk vad tiden går - så var jag som jag nämde snabbt på provspelning för en kortare film. Jag blev kallad igen och igen och fick faktiskt, utan att få det här till att bli en BragBlog, ganska positiv respons. Sen i mitten av Juni fick jag ett mail som sa "Tack men nej tack, kanske nästa gång.

Jag weinade lite i några dagar, men sen kom resten av livet ikapp och det var sommarskola och sommarjobb och sommarkompisar och sommarbruna ben och hela köret.


Så döm om min förvåning när telefonen ringde igår på jobbet och det var regissören som undrade om jag var intresserad av en annan roll i samma film. 



Jag fick manuset skickat på och samma kväll tackade jag ja. Så idag har jag varit på Kostymprovning och blivit draperad i det ena 60-talsplagget efter det andra. Åh ljuva sextiotal. Vilken av de de tiotal outfiten kostymteamet än väljer åt mig kommer jag känna mig som en äkta... vad man nu var som var coolt på 60-talet. 

Inspelningen är i augusti, och jag ska träffa regissören igen i nästa vecka. Det blev visst film i sommar för mig ändå, trots allt..

Här kommer den utlovade bildberättelsen om resans första dag. Någon mästerfotograf är jag inte men förhoppningsvis kan ni lista ut vad bilderna föreställer ändå. Annars är det bara att slänga in en kommentar i SKRIV HÄR-grejen. 



Resan börjar med en lunch på ett ställe med namnet Browbar som serverar gigantisk Schnitzel och potatispannkaka som smakade friterad raggmunk. Njaae.. Men det fanns annat där också...



Tre godingar (nej de var faktiskt apäckliga, utan kolsyra och allt och det syntes nog att jag tyckte det för jag grimarserade så mycket när jag smakade att de på bordet intill skrattade åt mig.) för 36 svenska... 



Pappa var ju i Warszawa på konferens och jag släpades - frivilligt - med på en guidetur för alla konferensens deltagare. Det började med en busstur runt i stan med en guide och en halv skolklass italienare som också deltog i konferensen. 

 

Warszawas högsta byggnad. En gåva till Polen från "our friend Stalin", som guiden sa med rösten drypande av sarkasm. 






Symbolen för Warszawa: En sjöjungfru. Euro2012 till ära hade hon fått sitt svärd utbytt mot en fotboll. De fanns runt omkring i hela staden, alla med olika nationaliteter nu till fotbolls..grejjen. EM. Ah. Precis, em var det.




Turen fortsatte upp i tornet, 30 våningar ät fedt jobbigt att gå. 



OKEJ OKEJ JAG ERKÄNNER. Vi tog hissen.. 



Sen hamna vi i någon vattenpark på ytterligare en tur guidad av en tjej som läste totalt innantill, fast utan stödlappar, på gnagglig engelska. Jag undrar om hon inte glömde att andas ibland... 



Men lite fint vare ändå. 



..Och så till höjdpunkten: Konferensbuffen
En av de italienska deltagarna, den enda som var något så när i min ålder, höjde ögonbrynet när jag gck omkring och fotade maten, sen skrattade han och sa "Are you taking pictures of the food?" varpå jag svarade "Of course! That's the most important!" mmm så var det och så fyndig är jag faktiskt. 













Sen ledde jag några kineser, och en förvirrad man som råkar vara min pappa, hem till vårt hotell igen fastän lokalsinnet har en viss tendens att försvinna när ljusen släcks. 



Inte mitt då, det var såklart på topp. Och kameran i högsta hugg! 



De här inläggen dedikeras till Add-Ah som tack för hennes underbara "Att Göra"-lista som blev min bästa vän i den polska huvudstaden. - JAG CHECKADE AV SÅ GOTT SOM ALLIHOP! 
 
Beer, Food, Mat, Photos, happiness, polen, resa,