(Såhär funkar faktiskt tjejer!)

1. Påpeka aldrig, aldrig, aldrig NÅGONSIN att en tjej är tjock/ful/otillräcklig för det glömmer hon aldrig, oavsett hur många gånger ni berättare att hon är underbar.


2. Säg inte ens något som kan UPPFATTAS som en förolämpning, för om det går att misstolka kan ni lita på ett tjejen gör det!

3. Ge en tjej komplimanger, men LJUG ALDRIG! Hon kommer märka det direkt. Bättre att påpeka att hon har fina tänder om hon har det än att haspla ur sig något korkat om glittrande ögon.

4. Tjejer säger alltid en sak och menar något annat. Det är en regel. Har man inte lärt sig att tyda undermenignarna kan man få det kämpigt i livet.. :P 

5. Tjejer klagar på sig själva för att ni ska säga emot. Gör det en, eller kanske två gånger, och byt sedan samtalsämne. Annars kommer man få hålla på och älta det tills man ger sig och håller med henne, vilket bara slutar i.. ja, KAOS

Vid närmare eftertanke så borde killar inte snacka med tjejer alls, för vi tar bara illa upp på allt ni säger. 

(Denna text läses med allvarlighetsglasögonen på men kan tas med en nypa salt.)   

Historien om ett junibarn på besök i vuxenvärlden börjar med en inställd buss och ett antal frustrerade telefonsamtal. En halvtimme försenad anländer jag till Le Petit Cafe i Haga på måndagsmorgonen, men som tur är går världen inte sönder, som Shady lugnade mig med.
Shady, tillsammans med Shamene, är mina handledare, och gulligare tjejer kan man inte hitta. På de tre dagar jag har varit där har jag blivit erbjuden varm choklad säkert trettio gånger, fått sluta tidigare och blivit utfrågad om jag har provat att vara modell. (HAHA!)
 Mycket av dagarna går åt till att diska. Jag står upp 6 timmar i sträck med ett undantag på en 10-minuters lunchrast, men jag älskar det. Jag älskar att ta undan från borden, jag älskar att röra ihop smeten till scones, jag älskar den trevliga stämningen; jag älskar till och med bussturen på väg till "jobbet". Det här är ett äventyr som jag har behövt så länge och jag njuter i fulla drag av det.

Skolan är så fruktansvärt fruktansvärt trist och det känns konstigt att säga det, för jag har alltid varit en person som trivts ganska bra i skolan. Nej, förlåt, vad jag tjatar om det. Det har bara slagit mig på sistonde och det känns konstigt. 
Nu är det i alla fall 3 veckor utan läxor och om det hade funnits en typ Click-fjärrkontroll, en som kunde reglera tiden, så skulle jag ha använt den nu. Det är skönt att bara vara, bara var nöjd för en gångs skull. 
      


hej jag mötte verkligheten idag.

jag skulle nog suttit kvar vid flisbordet
med de nedslipade stolsbenen
vid min spottade kaffekopp
men istället gick jag ut och träffade verkligheten och

det blir ingen andra dejt