Nu har jag fått den. Efter månader då jag kunde gå omkring och skryta om att jag inte varit ens i närheten av en sjukdomsbacill sedan jag började sjuan har jag nu drabbats av en nästäppa som gör mig fullständigt GALEN. Jag har inte saknat att vakna mitt i natten på grund av luftbrist, det är ett som är säkert.
 
Idag drar jag nog ändå och simmar. Det är så fruktansvärt fruktanvärt trist att plöja upp och ner i Frölunda Kulturhus fjuttiga 25 metrare, men man får ta vad som erbjuds. Förhoppningsvis lyckas jag få med mig någon och då blir det inte lika outhärdligt. 

Idag är det ju denna.. Earth Hour, 20.30 har jag för mig. Då ska alla lampor och sånt vara släckta, så jag hoppas verkligen att ni inte sitter uppe vid datorn då. ;) 

Och ikväll kommer Mais. Den här gången blir det faktiskt inte Tacos, haha. Men vi ska baka CHOCKIS och äta Ben&Jerryglass, så jag tror vi överlever i alla fall. Jag ska tvinga Maiva att se på Lejonkungen med mig... 

Resten av världen får ha det så bra, och glöm inte lamporna!
Juni 
Vill bara varna: den här boken innehåller mer än en mening som är längre än 20 rader.

 
Gör vad du vill - Erlend Loe

Gör vad du vill
av Erlend Loe

Vad hade du gjort om du hade fått ett sms från din familj där det står

"Vi störtar.
Älskar dig.
Gör vad du vill.
"? 

18-åriga Julie vill inte leva längre. Varför skulle hon det? Hon har ingen att leva för. Allt hon har är en hästtokig kompis som tror att allt löser sig om hon börjar rida igen, en polsk hantverkare som håller på att kakla om husets pool och sin mesiga psykolog Geir med det passande smeknamnet Psykogeir.
Det perfekta vore att bara dö, uppseendeväckande och dramatiskt. Men hur?

Julies upprepade försök att ta livet av sig och sarkasmen hon ser livet med gör boken, trots det destruktiva temat, till en riktig komedi. Det är inte med tårar utan med skratt man läser igenom den, ibland sida efter sida utan att kunna stoppa. Erlend Loe tar upp viktiga funderingar och livets värdering genom Julies tankar. Översättningen (från norska), som ibland kan förstöra lusten att läsa en bok bara för att den är dåligt gjord, är acceptabel, till och med bra. I början kan man störa sig lite på alla meningar som enbart fortsätter med hjälp av ord som och, som, för, vilket och  i oändliga rader, men längre in i boken kortas meningarna ner - eller så vänjer man sig helt enkelt. 

Det är ganska konstigt att jag i början är helt med på Julies sida - liksom "Om du mår så jävla dåligt så ta livet av dig då. Jag ser heller ingen mening med ditt liv." men efterhands ändras det. Jag tror det är meningen att både läsaren och hon själv ska tycka om henne mer och mer, vilket skulle göra det svårare att skiljas från henne. 
Jag brukar också alltid bli imponerad av manliga författare som skriver om tjejer och vice versa, och så även i detta fall. 

Sammanfattning - denna är bra. Läs den. Eller... gör som du vill.      
Hellu Anita.
If you happend to look over my shoulder right now I can just defend myself with.. well, at least I write on english. If we skip the politness I just want to declare my feelings for this totally idiotic English vs. History work about the American Revoulotion. I can't even spell it. So next time you force us to make a presentation about something - DON'T!!