Absolut. Jodå, absolut, jag har börjat räkna dem. Tecknen.
I morse vaknar jag en timme för tidigt på grund av kylan, Jag ligger som ett foster och tänker på enbart trevliga saker tills jag inser att får jag inte mer kläder på mig så kommer jag frysa ihjäl i vilket fall, så det är bara upp och hoppa.
Väl uppe blir det te trots magkatarren, om så bara för att värma händerna. Till detta: clementiner. Och som vanligt, när man ska missbruka ska man göra det ordentligt, så inte en eller två utan fem... 
Igår bakade jag också, pepparkaksmuffins. Okej. Okej. Jag kan väl fotografera och lägga upp recept om ni så gärna vill. Systemkameran s'il vous plait, Smulis? 
Och här om dagen var jag och Sju på äventyr på gymet och efteråt, trötta och skakande - jag hade tränat BEN! - svängde vi förbi Hemköp och lastar på med julmust och lussebullar
Igår köpte jag dessutom de första presenterna och var och tittade på skyltningen vid NK.
Till råga på allt jobbar jag på världens juligaste ställe och ikväll snor jag på mig Jul på Lisebergs-kläderna igen. 

Sa ju det, tecknen är ju glasklara.

Julen är faktiskt på väg. 

 
 
'
 
Eller så börjar jag bara tidigt i år. 
 
 
Te, clementiner, jul, jul på liseberg, julkänsla, julmust, lussebullar, nks julskyltning, pepparkaksmuffins, smulis,
 
Jasså det var roligt att läsa om, min diagnos? Vilka gissade på schizofreni
 
Palliik. Inget är remarkabelt nog att skriva en roman om, ändå vill jag gärna. Skriva en roman. Eller en novell. Eller kanske... bara ett blogginlägg. 
 
Nussi och Smulis är här igen, vet inte hur jag ska reagera än. Det är hönsgård runt matbordet. Nu sitter sociala gänget med var sin dator  

 

och själv ser jag mer ut såhär 
 
 



Och det får räcka för den här gången. 
 
 
 
Jag har fått den otroligt sexiga diagnosen Magkatarr. FY.FAN. Säger jag bara. Den har hållt på i stadiga 3 veckor nu och eftersom jag inte vågade/orkade släpa mig iväg till vårdis förrän igår kommer det antagligen dröja 2 veckor till innan jag är helt frisk ( = kan börja missbruka kaffe) igen. Men värre saker har hänt. 

Alltså det där med att ringa sina egna samtal... antingen är det min egen mentala utveckling som har gått käpprätt åt pipan eller så är det helt normalt att det är det läskigaste som finns fortfarande. För min egen självkänslas skull väljer jag att tro på det andra alternativet. Jag har dragit mig från att ringa (och stå i den snablars telefonkön) i minst en vecka. Det är lite som att jag då får skylla mig själv. 
 
Men jag har investerat nya tabletter med något fancy läkarnamn och mår som en nyfödd igen. Ska komma ur helgens sockerkoma och dra mig till gymet. Då mår man bra yesbox
 
 
Har dessutom upptäckt, kanske 6 år för sent, hur kul webkameran är. 
 



Lägg märket till ungefär HUR mycket de ögonbrynen behöver en pincett och någon som faktiskt vet vilka av jävulshårstråna man ska rycka. 

Jag är ganska söt ändå. 
 
 
 
Hächtäg: Sheldonsmile:


 
 
 
magkatarr, sheldon,