Here she goes again...

(SA JU DET!)

 



Folk omkring mig funderar på att tvångsinta mig på psyket, vad tror ni?
Jag orkar inte blogga.
Bara sova.



¤ Lever på en underbar helg och tuffa människor som jag har turen att få vara med varje dag.
10 skoldagar på ett ungefärt kvar. Det kunde varit värre, så måste man se det.
Även om jag råkar fylla år samma dag jag slutar grundskolan, 15 Juni. Skriv upp det i era kalendrar för det är inte varje dag er favoritrandombloggare fyller 16.

¤ Dock känns allt meningslöst. Antagligen kommer jag få en eller två eller tre hundratrettio chockar när jag öppnar mitt betygsbrev och ser att jag har sänkt mig i massa ämnen. En jävligt stor rädsla, men jag får skylla mig själv. Sista terminen i nian är man inte överambitiös.


¤ Jag har i alla fall inte förlorat hoppet på träningen. Det har känt hopplöst ett tag men idag fick man ÄNTLIGEN beröm av tränaren. Det är då inte varje dag. Vi ska upp till svårare övningar och serier snart, innan nästa år kommer vi tävla i en högra klass. Tills dess är det bara att nöta nöta nöta, tur att Trampolin är det roligaste som finns att göra om och om igen.


Vet ni vad? Jag sover för lite.

Såhär kan det bli... 
Vet ni hur långt det är till Lindholmen från Tångudden? JÄVLIGT LÅNGT. Though me och Gustav made it the whole way.

Vi hade tänkt att gå bort vår tristess lite, plötsligt var vi uppe på Älvsborgsbron och jag sa "Nu är vi på hisingen, där ska jag gå på gymnasiet" och Gustav säger "Chill, då går vi dit" och jag skrattade inombords, tänkte att snart vänder vi väl - men så ser man havet och båtljusen och så dras man dit, man vill faktiskt dit och kolla skolan eller var som helst, bara man får fortsätta gå för alltid och inte sluta prata.

Ungefär så kändes det.
Jag älskar nätter.


VARFÖR SOVER VI BORT DEM?



Illegal som jag är har jag knyckt bilden från nån annans blogg. Men den var fin så de kanske tar det som en komplimang.