The lizt, the very very important lizt: 


Hairspray - 3/5
Mamma Mia - 4/5 (The story we love and the music we're all kinda tired of)
Moulin Rouge - 5/5! (VÄRLDENS BÄSTA BA)
Les Miserables - 5/5 (Reeeed, the blood of angry meeen....)
Once - 1/5 (Jag vill verkligen säga att den här är bra men...)
Into the Woods - 3/5 (Klen story men bra musik)
Chicago - 4/5 (Bra story, halvklen musik)
Pitch Perfect - 3/5 (Bra bryt mot alla klassiker)
Newsies - 5/5 (MUSIKEN ALLTSÅ SIEZE THE FUCKING BANNER and etc)
Sound of Music - 4/5 (Feel Guud al'e'way)
Phantom of the Opera - 5/5 (Se förra inlägget)
The Producers - 1/5 (Kladdig och torr på samma gång..)
Evita 
Pitch Perfect 2 
Cats 
Hair 
Walking on Sunshine 
Nine 
Rent
Dreamgirls
Live: Sunset Boulevard - 4/5
My Fair Lady 
Live:  West Side Story - 3/5
Love Never Dies 
Guys and Dolls 
Joseph and the Amazing Technicolor 
Starlight Express 
Wicked 
Live: Lion King the Musical - 4/5
 
 


To be continued....
 
 
 
 
 
 
Jag är i musikaltankar.
Var inte oroliga, det är absolut inget ovanligt eller ens något som min omgivning tycker är särskilt störande längre. De har väl lärt sig att stänga av öronen när jag springer omkring i köket och skriker "REEED! THE BLOOD OF ANGRY MEN! BLAAAACK! THE DARK OF AGES PAST!!" 


Så det passade ju sig ypperligt att en ny musikal nyligen kommit ut på bio, närmare bestämt "Into the Woods".

 

Oscarsnominerad och allt (och så är det ju en MUSIKAL. Med SAGOTEMA), så var det ju bäddat för success, och förväntningarna var skyhöga. 
Det kanske var ett misstag, trots allt. Att ha så höga förväntningar, alltså. 

Eller så var det regissören som gjorde ett misstag. Han fick mig, JAG, som köper i princip allt klyschigt så länge det har rötter i min barndoms sagoläsning under täcket, att gå ifrån biosalongen... förbryllad. Gillade jag filmen? Jag vet inte. Det betyder ju då oftast nej, och det sa jag också till min Partner In Crime (från och med nu PIC? Kärt barn har alldeles för många namn?) som inte direkt höll med. Jontis tyckte att den var.. bra, liksom. Lite hastigt och lustigt då och då, men bra. Fyra av fem toasters liksom. Jag var inte beredd att hålla med. 

Sen kom jag hem och somnade och vaknade och så var det en ny dag och jag satte på datorn och spotify och jag som just börjat med musikaltema tänkte "Hm, nu kanske det blir bra med en dag i Les Mis-anda?" men så hittade fingrarna sin egen väg över tangentbordet och 
sedan 9 i morse har jag sjungit 

Into the woods 
it's time to go 
I hate to leave 
- I have to though!

The way is clear
 the light is good 
I have no fear 
nor no one should. 
The woods are just trees 
the trees are just woods... 

 
och ja, typ resten av filmen. 

...Nä. I ärlighetens namn har jag mest kört prologen på repeat, särskilt Lilla Crawfords delar. Helt fantastisk sångröst, kolla själv tills öronen storknar:
  
  
 
 
Okey så det där var inte prologen, men eftersom den är 14 minuter lång tänker jag att fantasterna får hitta den själv, under "Prologue: Into the Woods" på Spotty

Och med det får ni HA'DE! 
 
 
into the woods,
 
Vi bränner ljus och egentligen är det bara för att underhålla min inre pyroman, men det är fint och utanför är det så grått att en norsk tant började prata med mig på busshållplatsen bara för att beklaga sig över hur grått det var. 
Idag var jag hon som satt och skrev, som följde med spårvagnen hela vägen och sen tillbaka bara för att kunna skriva klart. 
 
Min konstnärssjäl knorrar lite över bristen på kriser att bearbeta, att skapa utifrån, men jag själv, den delen av mig som är motorn, är tacksam för andrummet. Det här är en mellanperiod, en tid för att sluta ögonen och följa med den jääla mainstreamen för en gångs skull. Det är i alla fall bekvämt. 
 
Mer då? 
Jag har fått i uppdrag att läsa Stalins Kossor av min kära svenskalärare. Det var den eller Kafka eller.. Kafka på stranden. Så då valde jag historien om Finsk-estniska Anna och hennes kamp mot kräkandet. Ganska vidrigt egentligen. Och boken är skriven på ett sätt som är smått förvirrande. Men jag har ju bara betat mig igenom knappt 93 av 460 sidor så vem är jag att recensera.... 
 
En annan bok som jag faktiskt rekommenderar är 
 
 
Engångsligg 
 
 
 
 
av Josefin Palmgren
 
 
Bittsk, enkelt, men klockrena metaforer och snygg använding av radbrytningar, min stora svaghet. 
Nej alltså ska ni läsa något i höst som inte är för djupt men förbannat underhållande ska ni läsa den här. 
 
Det får räcka med bokprat för nu. Träna idag? Absolut. Kanske. Om Jr inte sviker mig. Eller mina trötta muskler sviker sig själva. Senaste dagarna, min mage blev ett hål som bara slukade och slukade mat och mitt huvud en baby som bara krävde och krävde sömn och vägrade göra det den skulle. Är fortfarande trött, men kanske vänder det? 
 
Manförlahoppas. 
 
Jr Lundkvast, Träna, engångsligg, grått, josefin palmgren, skola, sofi oksanen, stalins kossor, väder,