Åh Prag. Finns det en stad jag blivit mer förälskad i vid första ögonkastet? Antagligen inte. Paris, kanske. Hong Kong får vara med på listan också. Men Prag... jag menar, kolla på de här gatorna: 
 
 
Kolla på torgen: 
 
 
Kolla på konsten: 
 
 
Kolla på utsikten: 
 
 
 
Det häftiga är... jag har velat åka till Prag sedan mamma berättade att hon hade varit på Mucha-museét där. I ärlighetens namn visste jag inte vem det var, men så visade hon bilder...
 
 
och jag var fast. För att inte bara fylla upp det här inlägget med bilder av hans fantastiska målningar (men kanske nästa? Nicha om mig till en konst-och-rese-blogg? Det är en idé det...) så föreslår jag att ni googlar "Alphonse Mucha". Håll koll på att det finns en namnteckning i hörnet så ni ser att det är ett av hans faktiska verk, för kopiorna/'inspired by's på internet är oändliga.

Så, tillbaka till ämnet: Jag ville till den här staden av den enda anledningen, tills jag träffade
 

Kanadensarna
 
 


 
I Asien åkte jag, som nog alla vet vid det här laget, på egna stapatser och hamnade på Krabis kust. Där trodde jag att jag skulle spendera några dagar i ensamhet med endast mina fiktiva kompisar i böckernas värld, men ack så fel jag hade. På båtturen dit träffade jag två kanadensare som jag spenderade tiden med. 
De hade varit lite överallt, visade det sig, och en avstickare till Thailand i någa veckor var inget ovanligt. Jag bad de lista sina 5 bästa ställen i världen, och de gav mig denna lista:
 
Japan - Tokyo, men hela japan. 
 
Och... Indien
 
Och... USA, inte för att det är ett bra land per ce, men att det är ett land med SÅ skilda delar. Det finns allt där. 
 
Darcy gillade Tyskland. Bara... tyskland. Hamburg hade hon varit i, och några fler mindre städer, men av 'oförklarig anledning' bara älskade hon hela landet. 
 
Men det de nämnde först, nästan utan en sekunds tvekan, var 
 
PRAG
 
För det händer något i varje hörn där! Vilken gata du än går på finns det alltid någon som spelar musik, eller gör någon performance art, eller säljer något unikt... det finns allt där. 
 
Det trodde jag väl sådär mycket på, men kände ändå att staden lockade mer och mer. Och med de priserna som just nu råder (hälften till en tredjedel av priset i sverige) så kände jag att absolut hade kvar pengar att resa lite mer. 
 
Och hör och häpna... 


Kanadensarna hade rätt. 
 
 
 


 





 



Självklart finns det ingen stad som är perfekt. Prag kan vara väldigt turistbefolkat, och på gatorna omkring gamla stan (Staré Mesto) har priserna skjutit i höjden på grund av det. Folk i staden pratar i allmänhet dålig till ingen engelska, och kortköp är svårare än förväntat i en så modern stad. Det är svårt att ta sådana perfekta bilder med motivet ensamt i centrum eftersom det alltid, alltid är folk i bakgrunden. 
Men för oss var det också en del av charmen. 
Det här var en stad som aldrig sov. Det var en stad som du kunde gå omkring själv i utan att någonsin vara ensam eller uttråkad. Vi hittade till och med massa tysta smågator som vi valde bort eftersom de var för tysta. 

Prag är liv, konst och skönhet. Prag är billigt men prisvärt, spännande men inte farligt, gammalt men inte på något sätt rostigt. Prag är en hybrid, ett kärleksbarn från en orgie där Paris, Budapest, England, Stockholm och Rom went for it. Och framförallt fanns det några DNA-strängar av den varma, välkomnande känslan som är Göteborg
 
Så boka resan direkt eller kolla in fler bilder på Pinterest, Google eller min egen Facebook. Är ni minsta lika mig kommer ni bli sjukt inspirerade. 
 



(P.S Nej mamma, det står "Don't think TWICE", inte SPICE...) 

 
 
 
Prague,


Det här lär bli ett inlägg som inte undslipper varken jantelag eller pkism. Låt så vara. Det här är min kanal. 





Ibland när jag tittar mig i spegeln blir jag förvånad, för i reflektionen tittar inte en knubbig, småmullig tjej tillbaka. Jag ser mig själv med ögon som är frisk(are) och tycker att... jag är ganska... slim, ändå. Utdragen. Normalsmal, skulle man kunna säga. 

Detta förvånar mig inte för att jag aldrig har kunnat se mig själv som smal. När jag åt mina stabila <1000 kcal om dagen tittade jag mig i spegeln (och i skyltfönstrena, och i reflektionen på affischerna, och i skedarna....) och såg en smal tjej. Inte alltid, men ibland. Någon som hade kämpat för att nå den spegelbilden såg jag. 
Sen kom viktuppgång och med den växte jag dubbelt så snabbt i huvudet som jag gjorde fysiskt. Jag var kanske lite småknubbig(are). I spegeln var jag överviktig. 

Jag har växt sen dess, mognat. Jag har slutat räkna. Inga vågsiffror eller kalorier eller sockerarter eller kilometer på crosstrainern får lov att spela någon större roll längre. Jag äter vanlig mat utan att fördömma. Jag äter bacon ibland. Jag dricker fullfat-mjölk i kaffet. Jag har riktig creme fraiche i såserna. Jag äter chips när jag vill. 
Min anorektiska hjärna skulle ha dragit ut spegelbilden något enormt. Och enligt mina mått då skulle jag ju varit "tjock" nu. 

Det roliga är ju att jag känner mig smalare än för 10-15 kg sedan. Jag känner mig inte smal per se, men jag känner mig heller inte tjock. Och det är det som är så förvånande varje gång jag tittar i spegeln. Enligt de små små dammråttorna av anorexi kvar i min hjärna borde jag ju vara tjock för att jag äter utan att tänka, utan att räkna, men i spegeln är jag fortfarande smal. Normalsmal. Tillräckligt smal. 

Jag har mina dippar (Jonathan vet det allt för väl) men i allmänhet ligger ingen ångest kvar i maten. Maten jag äter är inte automatkopplad till min självbild. Inte alls, faktiskt. Jag kan ta två gånger eller fylla på med något extra klockan 11 på kvällen för att magen säger att jag behöver det. Det lämnar min hjärna med ingenting annat än mättnadskänslor. 



Matångesten är borta. 
 


För dom flesta, hoppas jag, är det här inlägget bara rent självklart babbel, men för mig är det ytterligare ett trappsteg i den här jävla jättetrappan mot att kunna se anorexin från rymden, att inte längre vara intrasslad i den.
För mig är det fantastiskt. 



 
 
 
 
Att bli: 
 
konstnörd
berest  
fransktalande
femspråkig
solbränd
utflyttad
bortflyttad
erkänd
publicerad
litteraturallmänbildad 
 
 
 
 
Fortsätta vara: 
 
intresserad 
öppen
kreativ
positiv
passionerad 
älskad 
älskande 
lycklig