Så går en dag och jag undrar varför jag fortsätter att utsätta mig för sånt här.
Varför jag inte stannar där det är tryggt och okomplicerat.
Bussturen som tog en timme på dagen gick över två och en halv i kvällsmörkret. När jag stod på den öde busshållplatsen i Manavgat  låg hjärtat och bultade i halsgropen. 

Jag hittade bussen med rätt skylt och gick in. Det trånga utrymmet var fyllt till bredden. Jag ställde mig i gången och lät mina svettiga armar vila mot ryggstöden på var sin sida.
Hur i helvete skulle det här gå? 


Jag reser själv. I mina drömmar åker jag runt jorden, trygg, okomplicerad. Men varje gång jag står på en busshållplats i ett land jag bara känner till till namnet undrar jag vad fan jag tänkte. Att det är kul när det är gjort, kanske. Men vägen dit är ett helvete. 

Väl på bussen hade jag tid att börja digestera. Alla intryck åkte förbi hornhinnan i en enda röra, kronologi som ett avlägset minne. Jag hade suttit Otogar i Manavgat fyrtiofem minuter och väntat. Freddie hade slutat svara. Alla mina tankar var koncentrerade på två saker: drabbas inte av panik, och tuppa inte av av värmeslag. 

Vi bytte buss flera gånger. Det var som att det fanns en lag på att hitta fel innan man fick lov att hitta rätt. När vi kom till platsen blev vi förföljda av två trevliga, men trögfattade turkar som ville att vi skulle ta en drink med dem. Ett nej betydde inte nej förrän tredje gången.

Bussen mot hennes nav i detta underliga land körde fel. Det här är känt som som Rape Forest, sa hon, halvt leende, halvt äcklad. Jag log inte.

Ett gäng killar satt på klipporna och smygfotade oss, långt ifrån i smyg. Vi räckte ut tungan åt dem. På restaurangen blev Freddie utbjuden två gånger. Det är standard här, sa hon. Killarna är som de är, vissa av dem...

Jag var tvungen att åka hem vid 20, med en hel drös av planer som fick vika hädan för tidsbegränsningen. Vi ses snart igen, lovade vi, men undrade samtidigt varför vi var tvungna att åka över halva jorden varje gång det skulle bli verklighet av det,

När jag kom hem på kvällen stupade stupade jag i sängen. Men en sak hann slå mig innan jag slöt ögonen:
 


Jag klarade det.
 
 

Vi såg vattenfallet. 


 


Vi drack perfekta cappuccinos. Vi promenerade runt i Antique Side.


 


Jag fick mig en snabb titt på Amfi-teatern. 


  

 
Vi fick hjälp av en inhemsk/svensk för att kolla när sista bussen hem gick. Vi åt fantastisk mat på hennes stammisställe, med personalrabatt.

Och vi fick pratat. Skrattat. Planerat. Vi fick njuta en stund av att bara träffas igen. Och av väder och stämning och människor och det faktum att vi är unga och viljestarka. 

Jag blev påmind om tidens härlighet, inte dess tyngd. 
Och den känslan 
gjorde resan värt det. 

 
2015, alanya, antique side, turkiet,
 
Åh Prag. Finns det en stad jag blivit mer förälskad i vid första ögonkastet? Antagligen inte. Paris, kanske. Hong Kong får vara med på listan också. Men Prag... jag menar, kolla på de här gatorna: 
 
 
Kolla på torgen: 
 
 
Kolla på konsten: 
 
 
Kolla på utsikten: 
 
 
 
Det häftiga är... jag har velat åka till Prag sedan mamma berättade att hon hade varit på Mucha-museét där. I ärlighetens namn visste jag inte vem det var, men så visade hon bilder...
 
 
och jag var fast. För att inte bara fylla upp det här inlägget med bilder av hans fantastiska målningar (men kanske nästa? Nicha om mig till en konst-och-rese-blogg? Det är en idé det...) så föreslår jag att ni googlar "Alphonse Mucha". Håll koll på att det finns en namnteckning i hörnet så ni ser att det är ett av hans faktiska verk, för kopiorna/'inspired by's på internet är oändliga.

Så, tillbaka till ämnet: Jag ville till den här staden av den enda anledningen, tills jag träffade
 

Kanadensarna
 
 


 
I Asien åkte jag, som nog alla vet vid det här laget, på egna stapatser och hamnade på Krabis kust. Där trodde jag att jag skulle spendera några dagar i ensamhet med endast mina fiktiva kompisar i böckernas värld, men ack så fel jag hade. På båtturen dit träffade jag två kanadensare som jag spenderade tiden med. 
De hade varit lite överallt, visade det sig, och en avstickare till Thailand i någa veckor var inget ovanligt. Jag bad de lista sina 5 bästa ställen i världen, och de gav mig denna lista:
 
Japan - Tokyo, men hela japan. 
 
Och... Indien
 
Och... USA, inte för att det är ett bra land per ce, men att det är ett land med SÅ skilda delar. Det finns allt där. 
 
Darcy gillade Tyskland. Bara... tyskland. Hamburg hade hon varit i, och några fler mindre städer, men av 'oförklarig anledning' bara älskade hon hela landet. 
 
Men det de nämnde först, nästan utan en sekunds tvekan, var 
 
PRAG
 
För det händer något i varje hörn där! Vilken gata du än går på finns det alltid någon som spelar musik, eller gör någon performance art, eller säljer något unikt... det finns allt där. 
 
Det trodde jag väl sådär mycket på, men kände ändå att staden lockade mer och mer. Och med de priserna som just nu råder (hälften till en tredjedel av priset i sverige) så kände jag att absolut hade kvar pengar att resa lite mer. 
 
Och hör och häpna... 


Kanadensarna hade rätt. 
 
 
 


 





 



Självklart finns det ingen stad som är perfekt. Prag kan vara väldigt turistbefolkat, och på gatorna omkring gamla stan (Staré Mesto) har priserna skjutit i höjden på grund av det. Folk i staden pratar i allmänhet dålig till ingen engelska, och kortköp är svårare än förväntat i en så modern stad. Det är svårt att ta sådana perfekta bilder med motivet ensamt i centrum eftersom det alltid, alltid är folk i bakgrunden. 
Men för oss var det också en del av charmen. 
Det här var en stad som aldrig sov. Det var en stad som du kunde gå omkring själv i utan att någonsin vara ensam eller uttråkad. Vi hittade till och med massa tysta smågator som vi valde bort eftersom de var för tysta. 

Prag är liv, konst och skönhet. Prag är billigt men prisvärt, spännande men inte farligt, gammalt men inte på något sätt rostigt. Prag är en hybrid, ett kärleksbarn från en orgie där Paris, Budapest, England, Stockholm och Rom went for it. Och framförallt fanns det några DNA-strängar av den varma, välkomnande känslan som är Göteborg
 
Så boka resan direkt eller kolla in fler bilder på Pinterest, Google eller min egen Facebook. Är ni minsta lika mig kommer ni bli sjukt inspirerade. 
 



(P.S Nej mamma, det står "Don't think TWICE", inte SPICE...) 

 
 
 
Prague,

Resa bokad! 

..ja. Europa den här gången, och en knapp vecka istället för sju. Men jag är taggad, för jag ska spendera min 21:e födelsedag i
 

PRAG 


 
 
Vi hittade ett fyrstjärnigt hotell + flyg för under 3000. Så typ gratis. Och jag är mellan exited och overexited, det är lite för sent för det senare och jag är förkyld, men gosh vad jag kommer vara glad om en månad och tio dagar. 

Ni kommer få se mer på Facebook när den tiden kommer, vare sig ni vill eller inte. 
 

Så, sköt om er och ha det bäst, typ. 
Puss hej .