Igår. 
 
 
(Jag är hon nederst för hon, jag menar jag, blir alltid så estört bra på bild) 
 
Och så kom dagen efter. 
 
Försöker fly antiklimaxet, den verkliga baksmällan. För jag vaknade imorse - imorse var klockan 4, em, för mig - och mådde skit. Inte kroppsligt, alla falanger var finefine om man bortsåg från knäjäkeln (som trots upprepad hemmasnickrad värmeterapi fortfarande vägrar vara rakt), men känslomässigt var jag ett stort hål av "Å nurå?". 
 
Så tur att man hade tur. Och rätt förutsättningar. Och timing. Och föräldrar. Just nu tackar jag min lyckliga stjärna att mamma övertalade mig att söka jobb på Liseberg. Jag hade inte ens tänkt försöka först. Satt kvällen innan deadline och samlade halvengagerat ihop referenser och tillräckligt intressanta intressen. Det hela var ett stort det får gå somre går och gick,
det gjorde det ju faktiskt.
Så imorgon kastar jag mig, oplanerat, in i 8:e passet och det påminner mig om att jag har en hel sommar framför mig. En period är (nästan) slut men nu börjar ju det riktiga - jobbandet. Möjligheten till lite cashiiflowus, och möjligheten att välja själv. Och den står mig ju väldigt nära hjärtat. Man kan fan ta ifrån mig både hem och prylar och annat stuff men man rör inte min frihet. Då bits jag.  
 
Idag har jag varit otroligt produktiv. Jag har sett på typ 7 avsnitt av Awkward. och tagit mig hela vägen från sängen till duschen. Det är, som ni som någonsin tvingats hem till lilla 84an vet, en väldigt sträcka. Säkert minst 16, 4 steg. Också catchat upp med mina fyllokompisar, försäkrat mig om att deras hälsa är något sånär acceptabel. Tine tror jag kommer faila hårdast. Det är inte lätt när man har studentmottagningar att crasha flera dagar i sträck. Minis ligger nog också i riskzonen? Hör av er så jag vet att ni lever. Ni kan få låna min vetekudde. 
 
Idag har jag i och för sig inte tagit det lugnt med bubblet. Svepte säkert en flaska själv. 
 
Sodastream alltså. 
 
Saknar väldigt mycket och väldigt många. Alla peeps som jag träffade under studentdagen/dygnet. Nja. Kanske inte alla. De som sprutade öl på studentflaket kan få klara sig utan min kärlek. Men å andra sidan var det väl i och princip alla så jag tar tillbaka. 
 
Vi hade smörgåstårta kvar från igår för jag tycker att man måste ha smörgåstårta på studenten. Det är en tradition som jag snappat upp från mina älskade skåningar. Så det fick stå för dagens matintag. Imorgon ska jag crasha subbi hoppas jag. Det var säkert fyra fem dagar sen sist. 
 
Och nu har vi kommit till den berömda tidpunkten då jag spottar ur mig meningar som inte hör ihop. Jag fick en massa studentpresenten också. Jag saknar och fasar för söndag då min kottar kommer hit igen. Mina guldpimpade naglar börjar falla av. Jag blev av med popcornkärnan i tänderna. 
 
Ya get it? 
 
Puss kram och sean banan,
vi kanske ses på stan 
om ni känner er som barn, 
hänger på Lise hela dan? 
 
 
 
Piss åut! 
 
 
 
Awkward., Mini, Tine, antiklimax, baksmälla, knäjäveln, liseberg, rim, sodastream, studenten,
 
 
Ah just det mina vader dog också. 
 
Tänkte bara att det var en viktig parentes. 
 
Och min mattelärare och svenskalärare var på studentfesten = Bra studentfest. 
 
 
studenten,
 
 
Jag kommer hem nu, ser ut som dagen efter fast det egentligen fortfarande är dagen före. För en timme sedan gick solen upp över Götaplatsen och om några få minuter har jag dygnat. Mitt ena knä går inte att böja längre och luggen ser ut att ha varit med i Ultimate Survivor. Munnen är iklädd sockerpäls, en popcornkärna har fastnat i visdomständerna och jag kan i mitt trötta tillstånd inte för mitt liv förstå var den kommer ifrån. Det var ju flera dagar sedan jag åt popcorn, på klasshänget innan studentlunchen ju... vilket bara var ett knappt dygn sedan. 
 
 
Dansa som om ingen tittar? Jag dansade som om alla tittade. Och tyckte jag var skitgrym. Hur det egentligen uppfattades är ju faktiskt inte mitt problem. Det tjuter i öronen. Folk omkring mig viskade med sexiga hesa röster, helt ofrivilligt. Fötter, hårplattningar och studentmössor gick åt sälla jaktmarker. Kön till donken var 11 km lång.
 
 
Och folk... så jävla glada. Men vad annars? Nu börjar ju livet. Eller livet som arbetslös. Det beror på om champagneglaset är halvfullt eller halvtomt. 
 
 
Jag kanske kommer ångra att jag gjorde vissa saker. Jag kanske kommer ångra att jag inte gjorde vissa saker, men än så länge är huvudet fyllt av sockervadd och jag är fullt upptagen med att kolla på soluppgången och njuta av vetekudden som långsamt mjukar upp mitt söndriga knä. 
 
 
Dessa målande osammanhängande beskrivningar får räcka som illustration just nu. Bilder kommer. Eller inte. NI vet hur jag är. Oavsett vilket så står ett faktum fast: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har tagit studenten. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dansa, Fest, götaplatsen, lycka, skador, skoskav, studenten,