Jag har en teori om att både psykologi och religionsarbetet kommer skriva sig själva, och att jag därför fritt kan disponera tiden som jag vill. Idag var den dock mycket väl feldisponerad. Jag och Minis hade flera underbara timmars tjattrande om allt från bambipåsar och indiska mammor slash svenska pappor till känslan av att växa upp och växa
rätt
 
Det faktum att man snart kan rulla ihop tonåren som en liten boll, se den lite mer uppifrån nu när den nästan är klar, blandat med insikterna om att friheten blir vad vi gör den till är... förtröstansfull ändå. Förstår ni mig? Liksom... oavsett vilka hemskheter vi prövades för i tonåren så är den snart över. Vi kan gå vidare. Börja om och börja rätt. 
 
 
 
 
Det är en tid att tänka om, med student och jobb och sommar och vuxenskap så fakking nära att det är skrattretande, eller hur kära 94:or?
För visst vill vi det här. Mer än något annat.
Samtidigt som det är så himla himla skrämmande. 
 
Om något stort händer är det helt vår egen förtjänst, för vi har valt åt vilket håll vi vill gå, men om något stort händer är det också vårt eget fel. Allt kan bli så euforiskt bra eller gå helt till drömmarnas soptipp. 
 
Ni vet ju att jag drömmer. Mycket, intensivt, ofta och stort. Och ni vet att det skrämmer mig. Och eggar mig. Och skrämmer igen. Det tvingar mig att utvecklas, hitta nya vägar och göra fel några gånger också. Det tvingar mig att stå öga mot öga med min sjuåriga barndomsdröm och säga "Jag vågar inte men jag tänker göra det ändå." 
 
Vad babblar jag om? 
Sabbatsår (plural), roadtrips, resväskor, gestikulationer och nya kulturer. Språk. Je voudrais parle francais tout les jours ni vet stavning inte viktigt. Jag tror jag vill åka själv. Verkligen se om jag trots allt klarar världen som är så skrämmande. 
Känns som om jag har en viss förkärlek för upprepning. Eller brist på saker att skriva om. Ha, ha, den var bra va? Egentligen började jag ju någon helt annanstans, på att växa ifrån, inte växa till. Växatillenheten kommer så småning om. Just nu är jag bara så otroligt tacksam för att kunna säga
 
 
"Jovisst, det har varit ren jävla kobajja de senaste åren men TJI fick du jävla ödesgubbe för jag står här fortfarande, det trodde du inte va!"
 
 
Mmm yeeez, grrrejt zukzezz!
 
 
Sensmoral: Jag är jävligt grym som har överlevt min tonår.
 
 
Och om en och en halv månad exakt är jag bara tonåring ett fjuttigt år till, sen kommer tjugodomen. Inte domen som i DUN DUN DUN-DUUUUUN domen, tjugodomen som i den ljuva 20årsåldern. Eller? Vad vet jag? Jag är inte ens 19 än! 
 
Tack för en bra dag iaf Minis. 
 
Nu ska jag spela spindelharpan, stå emot lusten att sitta upp hela natten och dricka kaffe samt räkna ner timmarna tills studiebidraget kommer. 
 
Haveitnajsbajs. 
 
 
Åh träning.
Du ljuvliga svettiga naturmedicin. Du humörforex - jag gick dit med en sån här min
 
 
och kom hem med en sån här
 
 
så det måste ju räknas som ett lyckat träningspass. Även om min pinne aldrig vägde mer än 5 kg......... Menar 50! Precis, lovar: 

 
You just can't not belive that face! 
 

 
I aa aa så kan det va aa i alla fall,
jag och min far och hans friend hade en intressant disskusion igår. Jag och papps brukar ofta disskutera jag brukar säga till pappa att han inte får kalla dessa 
 
 
för N-bollar-ordet.
Dels för att man kan ha alltför kul att misstolka det om man har en mognadsgrad på mellan 8 och 13 år, dels för att, ja, ursäkta nu men MAN SÄGER INTE NEGER I DAGENS SAMHÄLLE. Eller?
 
Pappa hävdar då att "Nej, man säger inte svart! Neger får man säga." varav hans kompis fyller på med "Va? Får man inte säga neger nu för tiden?" och jag granskar dem då under mitt skeptiskt höjda ögonbryn för att leta efter gråa hårstrån eller typ ett dinosaurieben mellan tänderna. 
 
Så efter att dessa två män har skruvat sönder hjärnbalken i mitt huvud behöver jag en utomstående: Är det politiskt korrekt att kalla dessa ljuvliga skapelser för Negerbollar
 
Tacksam för svar XOXOXOXOXOX 
 
 
choklad, chokladbollar, friskis svettis, making a statement, neger?, pappa, träning,
 
Överlevde just århundradets CarbCraving. Kvällsmål är bäst. Särskilt när man slarvat med mellanmålet. Hungern har varit lite sissådär de senaste dagarna, vilket inte gör mig glad. Jag har lärt mig äta 4-5 gånger om dagen och när man knappt är hungrig nog för huvudmålen medför det en viss förändring i ens så väluttänkta matmönster. Jättekul, ett inlägg om mat. Yes it is, for the love of food it is! 
 
 
 
Först, förstår mig inte på folk som inte äter frukost. Vill de verkligen förskjuta förbränningsstarten till lunchtid? Son locos? Om jag nu någon gång mot förmodan missar frukost, typ en gång varje sekel, så blir det kaoz till lunchtid. Och värre, om det inte blir det, så blir jag skithungrig framåt kvällen. Läs natten. Jag har liksom förskjutit hela hungerskänslorna frammåt. Och på natten ska man sova, inte äta. 
Behöver du påfyllnad på fantasitarmen? Googla på "frukost", folk är som besatta av att fotografera sin: 
 
 

 
 
 
Ytterliggare en sak som jag inte kan trycka på tillräckligt: Skippa. Inte. Kolhydraterna. Jag spottar på de jävla dieterna som förespråkar ett liv med härdat fett och extrem miljöbelastning i och med konceptet "Kött i mängder", men förkastar det vi människor är vana att få ca 60% av vårt dagliga intag från: Kolhydrater. Så nej. Ät mat och var glad. När någon ärtig snubbis kommer fram och glittrande berättar om LCHF eller liknande kan du ju lukta efter acetonandedräkt, så ser du hur fancypancy det egentligen är. 
 


(Pastaälgar från IKEA.
Om man nu inte lockas av vanlig fullkornspasta kan kanske skogens kung verka mer inbjudande?
OBS! - Inga älgar kom till skada under tillverkningen!) 
 
 
 
Sa nästa grej till min syster idag, hoppas hon läser nu hihihih: MELLANMÅL. So darn viktigt. Återigen, vill du stanna förbränningen = bli helt seg och slö frammåt eftermiddagen? Enej, Inte tillåten! Jag orkar typ 4 gånger mer och mår tjugo gånger bättre med en kaffe och en frukt och/eller macka på eftermiddagen. 
 
 
Or on the go yo kno? 
 
Common sence alltihop, jag vet att ni egentligen redan äter såhär för ni är smarta. Men tänkte ändå... om man kommit bort lite från det kan det vara bra att påminnas. Fast man redan vet, såklart. Blinksmile ehe
Nåja, have it najs bajs and we see you when I got orddiareé again BAJ BAJ.
 
 
Mat, frukost, hälsa, mellanmål,