oh how the days go by. 
 
Sedan senast jag skrev? Jag har flugit tre gånger,  en av dem var imorse. Nu är jag som rubrikein säger på Bali och njuter medan jag räknar timmarna till min älskling kommer ner och gör mig lite mer till en hel människa igen. Så patetisk är jag.  När ni också blir löjligt kära förstår ni. 
 
Så vad har hänt sen sist jag skrev? 
Jag har varit på egna strövartåg i Railay. 
Jag har träffat två kanadensare som jag snyltade plats och tid av i 3 dagar. Vi klättrade, kollade på apor och snuskgtottor  
 
 
 Sen kom jag till Krabi town och hatade det i en natt tills det var dags att åka vidare till Singapore. 
 
JÄKLAR vilken ren stad. Efter veckor i smutsiga Thailand var det som en dröm att vandra kilometer efter kilometer i luftkonditionerade shoppingmalls och fullständigt dränka sig i lyxiga kläder och välkända, amerikanska matkedjor. Vem visste hur mycket man kunde sakna Subway liksom?
 
 
Singapore är ett underligt land på många vis. Folk är superhjälpsamma och par visar gärna kärlek till varandra på MRT:n med handhållande och kramar, vilket iaf inte jag uppfattade i lika stor utsträckning som i Thailand. 
Och singapore har regler för allt. Du får inte spotta, röka, tugga tuggummi, skräpa ner, äta durianfrukt  (varför is yet to discover) eller, fram till 2007, ha oralsex eller vara homosexuell. Nu för tiden går det bra - så länge man är kvinna. I ett annars så välutvecklat, på gränsen till futuristiskt land är det lite shockande att lagstiftningen är gjord på stenåldern. 
 
Så Singapore... vi var på bio. Vi gjorde shopping till en sport där impulsinköp och saldopanik är två av huvudgrenarna. I Hitta-och-handla-allt-i-singapores-otaliga-scrapbookaffärer tog jag guld, det var en stor dag för mig. 
 
 
Sen var vi inne och kollade regnskog i Gardens by the Bay.  
 
 
Den 22e var det tyvärr dags att lämna paradiset för nya vyer och jag och B åker till Yogyakarta tillsammans där vi sedan skiljs åt på en busstation/skjul med en snabb kram och ett Vi ses Ha det. Typ. Hon ville se kultur i form av tempel och naturunderverk och jag ville se kulturen i människor i tätorter så det blev bäst så. Jag skulle ju ändå till Bali för att möta min andra blondin så ett par dagar extra där skadade ju inte. Innan planet till den välberömda indonesiska ön lyfte skulle jag dock spendera en natt i yogja för att hinna med morgonflyget nästa dag. Jag bor själv på ett hotell längs motorvägen, faktiskt, bokstavligt talat VID, så att gå ut och köpa läsk blir ett underligt uppdrag. Där går jag på motorvägen, med några lappar i fickan av en valuta som förvandlar mina SEK (lagom mycket för att kunna köpa en h&m-tröja på rea) till miljoner, på en annan kontinent väldigt väldigt långt hemifrån. Det kändes surrealistiskt för en stund. Sen fick jag min cola zero och allting kändes som vanligt igen. 
 
 
(Detta inlägg publicerades typ en vecka efter att det skrevs. Det blir så när internet är som det är och man dessutom får sällskap...) 
 
Vi har bytt till fisherman's village och bor nu i fransmännens mekka i Thailand. Det finns crêpes överallt, och jag hör franska dagligen. Himmelriket för dig, som pappa sa när jag berättade det. Dock vet jag inte hur länge vi stannar. Det är superfint men också franska priser så att säga, och just nu är jag väldigt kluven till allting. 
 
Det jag stör mig på med en som en här resa är att man ska vara så onyanserat överlycklig över resan när man pratar om det. Det stämmer inte med verkligheten, inte i mitt fall. Visst är det härligt, men jag vet inte om jag verkligen gör det jag borde just nu. Mer om det på nästa kafferast, eller inte alls. Jag har varit dålig med att ta tabletterna som jag ska, så kanske är det det som spökar.  
 
Just nu bor vi på ett ställe som heter Castaway, på den minsta av tvärgator. Personalen är jättetrevlig, och rummet är stort och fräscht. Priset är på 800 baht för två, så helt klart överkomligt. Det enda är att wifi,  trots utlovat,  inte funkar, och att duschen ger mig stötar. (!) 
 
Vi får se vad framtiden har med sig... 
 
 
Kaféutsikt
 
Idag gick vi förbi en aerobicsklass som vi misstog för en flashmob på typ 50 pers,  precis vid floden. Det och det faktum att jag har ätit 2 mellanmål och druckit drink, plus 3 huvudmål, kaffe och läsk, för 150 spänn är väl typ det mest spännande som hänt idag. Vi blev tvungna att byta bungalow imorse också, för ett italienskt par tyckte tydligen att det var för svårt att ha sex i en 1,20-säng, så that happened. Jag har druckit kaffe,  legat och läst på stranden och stått vid strandkanten och låtit vattnet skölja över mina tår. Det är något lugnt med att veta att tiden går, och den går snabbt, trots att man nästan bara fyller den med tankar och mat. 
 
Imorgon kanske vi ska ta en taxi till ingenstans (I blonds ögon betyder det "tempel") och jag planerar att äta frukost för 7 kr och läsa vidare i min svenska bok som jag köpte på gatan på Koh Tao. Det och det mest troliga scenariot, att vi blir väckta 3 i natt av en höna som gör orgasm(?)-ljud, är väl vad vi har att se fram emot just nu. 
 
Än så länge vet vi inte när vi åker vidare, men vi har flygbiljett till Singapore 17 februari så någon dag innan dess ska vi vara i Krabi i alla fall. Sen stannar vi 5 dagar där innan vi tar oss vidare till Indonesien, där vi börjar i Yogyakarta
 
Stay tuned.
(Okey seriöst vem skriver så? Jag, uppenbarligen. Jag skriver så.)
 
 
 
 Baj bajs.