Ni vet när man suttit och jobbar på en målning och spiller färg över hela skiten? Eller när man skrivit i tre timmar på ett skolarbete och datorn dör utan att man hann spara? Eller ja, typ när man skrivit, fixat och lagt ner halva sin själ och ordförråd i ett blogginlägg som DOG och lämnade datorn och internet utan ett spår?
TYP SÅ KÄNNS DET NU.
Åh jävla fan fan! Jag som var laddad med så mycket bra energi, så många tankar och ideer. Det känns lite som om de dog med inlägget. Plötsligt ligger jag på golvet och skriker av ren frustration för att allt mitt arbete var bortkastat. Och JB kommer och försöker trösta mig men jag skriker bara åt honom för att jag är så jävla arg och frustrerad. Och ledsen. Väldigt väldigt ledsen.
Kan vara den sena timmen som ger upphov till denna enorma frustration/överreaktion, eller så är det faktiskt så vanligt folk reagerar när saker och ting gör dem besvikna. Jag vet inte... det var så kul att skriva och ha ett ämne som jag brann för: att bekämpa mörkret. Vet inte. Just nu är jag inte i stånd att skriva om det men det kanske kommer. En annan dag.
Just nu då?
Jag jobbade inte idag utan sov till 14, för att sedan gå upp och ha maraton av Switched at Birth med mig själv och Pepsi Maxen. Väldigt mysig, ickeproduktiv dag. Jag tror att jag lyckades koka pasta och ta ur diskmaskin också, but that was it. Jag var bara helt jäkla färdig igår, däckade mitt i en mening och märkte inte ens att JB drog upp mig för att jag tydligen sagt att jag behöver gå på toa. Mycket märkligt.
Aja, jag ska dampa klart (eventuellt springa in i väggen med huvudet före, vad nu det ska hjälpa)(nej jag skojar bara. Jag kommer antagligen bara vara en bitch tills jag somnar) på den här jävla världen och dess jävla påhitt a.k.a internet och drömma mig tillbaka till tider då vi ristade i lertavlor.
GODNATT OCH FACK OFF DU JÄVLA INTERNETSIDA.
Kommentera