En Inte Rumsren Blogg

 

Det har varit en av de mest intensiva veckorna i mitt liv. 

Sen jag kom hem från Paris Paris Barcelona - som "realisterna" på Liseberg så väl känner till - har det varit fullt ös medvetslös. 

Förra veckan var jag på möte med vikariepoolen. Där blev jag skickad på jobb samma dag, vilket såklart var lite överrumplande, men kul. Jag och en annan skulle passa barn på ett föräldramöte på en öppen förskola, men barnen uteblev och vi fick gå hem efter en kort stund. 

Morgonen efter, på onsdagen, vaknade jag av att FunkyKidz ringde. De hade blivit tipsade om mig av en kompis och frågade om jag ville komma på audition för dem för att bli gymnastiktränare för barn. 
Morgonen efter det, torsdag, ringde dem från ett event på Gothia Towers som jag sökt till medan jag var utomlands. Jag hade blivit antagen till eventet och skulle då jobba på en engelskspråkig flygkonferens kommande vecka.

Helgen som var jobbade jag två kvällar på Gardell i Lisebergshallen. Gratis föreställning är kul, kan man tycka, och många gånger skrattade jag ordentligt, men vad jag har hört betalar folk tydligen en hel del för biljetterna men efter att sett showen två gånger och få se Gardell komma ut ur en vagina och sjunga melodilösa låtar börjar jag faktiskt tycka att det hade varit bortslösade pengar... (Som Gardell själv sa: "Det är ju så roligt att ni, på första raden, har betalat 500 kr för att se upp i mitt... skrev.) 

På måndagen den här veckan började eventet. I min nyinköpta kavaj infann jag mig, smått nervös, klockan 9 på morgonen i en konferenslokal och blev tilldelad en iPad och en halvtimmes genomgång av instruktioner för hur den specialgjorda appen skulle funka. Det visade sig inte vara de närmaste dagarnas problem - den riktiga utmaningen var att hålla sig stående, leende, de kommande, typ... 25 arbetstimmarna. Att sen appens viktigaste funktion krackilerade nästan samma sekund som vi började gjorde, tro det eller ej, inte saken bättre.

Så rullade måndag-tisdag-onsdag på, med undantag från tisdagen då jag hade en hel halvtimme på mig att byta om till nästa arbetspass som började strax efter eventet. Åter Lisebergshallen, den här gången Morrissey med ca 2000 gäster. Jag somnade nästan i bilen när Jb hämtade mig efteråt. 

Så idag, torsdag, tänkte jag unna mig själv att sova till kanske 10 och sen sticka iväg och vaccinera mig inför januaris långresa, köpa ny uppsättning av sminket jag glömde i Barcelona (vi vaknade 1,5 timme innan flyget gick - resan till flygplatsen var 40 minuter...) och börja kuckilura på julklappar (förvänta er inget - antingen blir allt handgjort á la dagisteckning eller paketpresent från Body Shop, eftersom jag kommer ha kort om både tid och pengar de närmsta veckorna. Så trots allt ni just läst - det är inte mig ni ska vara kompis med den här julen) men då, självklart.... ringer det. Vid kvart över 7. Vikariepoolen. Kan du vara på plats om en timme? Till 18. Tack, vi uppskattar det! Hejdå.

Så det var att snöra på sig skorna, jobba upp ett fejkat hurtigt leende och springa ut till vagnen för att möta en förskola där 3 ordinarie var sjuka och barnen sprang omkring som.. barn, och ville bli lyfta upp och ner och runt klätterställningen och det var snor och sand och kiss överallt. Som det såklart är på en förskola, men mitt batteri var kanske inte laddat fullt ut för ett sådant maraton. Trots det gick det bra och de bad mig komma tillbaka imorgon, vilket jag sa ja till - med kravet att kunna gå lite innan 14 så jag kan hinna till öppningsdagen på... just det, Liseberg. 

 

Jag tänkte bara ge er en statusupp - ifall ni inte redan tröttnat på att höra mig klaga/skryta/barakonstantbabbla om hur mycket jag jobbar. Men det är för en good cause. Reseloppan gnager i mig och nästa år hoppas jag kunna lämna Sverige 3 gånger, och kunna stanna borta längre under två av gångerna. Då krävs det $$$$. Och €€€€. 

 

 

 

 

Kul att ni fortfarande hittar hit trots så spartanskt med uppdateringar. Jag kan, som ni kan dra slutsatsen av om ni läst ovanstående, inte lova fler. Men skriva är terapeutiskt för mig, det får mig att varva ner. 
Det och Lana del Rey/Kent på högsta volym hemma hos Jb när hans päron är och dricker glüwein i Ungern. 

Det kunde, som alltid, vara betydligt värre. Hoppas ni också har det bra i höstmörkret, och om inte - Jul på Liseberg öppnar imorgon.